”SD provspränger mot public service.” Så beskriver Ola Larsmo i DN (24/2) den egentliga innebörden av Sverigedemokraternas framstöt i riksdagens kulturutskott i torsdags. Partiet inser naturligtvis att försöket att kalla in cheferna för Sveriges Radio och Sveriges Television till utskottet för förhör bryter mot alla kända principer för förhållandet mellan public service och politiken. Men det är fråga om principer som partiet ändå vill upphäva.
Public service ska enligt dessa principer stå fri från politisk styrning. Programmen kan vara bättre eller sämre, men det är inte politiker som ska bestämma vilka program som ska göras, vilka som ska leda dem eller vad de ska innehålla. Däremot har public service-bolagen en egen granskningsverksamhet för att se till att de journalistiska principerna upprätthålls.
Att SD i stället vill ha en politisk styrning har stått klart sedan länge. Vid partiets landsdagar är mediepolitiken ett ämne som återkommer år efter år. Där används uttryck som ”belöna och bestraffa” företagen med hjälp av statsbudgeten och man hävdar att den programverksamhet som bedrivs ”indoktrinerar oss till mångkultur”.
I Polen och Ungern, som SD öppet ser som förebilder bland annat när det gäller mediepolitiken, har de högerpopulistiska regeringarna gått mycket långt för att skaffa sig kontroll över public service. När SD:s Björn Söder i november 2016 i P1 morgon debatterade nyordningen i Polen med Liberalernas Birgitta Ohlsson sade han att ”man måste förstå att det kanske behövs en omdaning av systemet och det kanske behövs även här i Sverige”.
Vad Söder sade påminner starkt om de bekanta synpunkter som partisekretaren Richard Jomshof hösten 2015 över Twitter uttalade om mediesituationen i Sverige jämfört med den i Ungern. Samma år framfördes inom partiet tankar om politisk kvotering och registrering av journalister inom public service. Inget av detta kan förvåna. Att skaffa sig politisk kontroll över medier och kulturliv är alltid en central ambition för partier av SD:s slag.
Någon majoritet för en sådan nyordning kan SD alltså inte skaka fram i dag. Men genom det som Ola Larsmo kallar för en provsprängning så testar man opinionen – alla politiker vet att det alltid går att vinna poäng på att kritisera utbudet i radio och tv. Och samtidigt testar man de partier som man hoppas locka till sig – är de beredda att börja tumma på friheten för public service för att kanske få något annat i utbyte?