Sveriges Radio rapporterade under måndagen (20/7) att Svenska Spel har tappat nästan en femtedel av nettointäkterna under årets andra kvartal i jämförelse med förra året. Det statliga bolagets VD, Patrik Hofbauer, menar i inslaget att de dåliga siffrorna är en direkt effekt av coronapandemin och dess minskade antal sportevenemang till följd.
Visserligen går man vanligtvis med ordentlig vinst: förra året drog de hem fyra och en halv miljard efter skatt - pengar som till stor del går till välgörande ändamål. Men samtidigt är de stora vinsterna en konsekvens av en marknad där de inhemska konkurrenterna i stympas och vingklipps så långt det är möjligt.
Det finns förstås något djupt motsägelsefullt i att regeringen parallellt med att de aktivt slår ner på privata spelbolag och påstår sig vilja stävja spelmissbruk finansierar ett statligt bolag som marknadsför sig genom de mest cyniska av metoder: Reklamfilmer där folk plötsligt kan leva sitt bästa liv efter en mångmiljonvinst, mot den tidigare vardagens tristess.
Allt medan det i själva verket är större chans att bli träffad av blixten än att ta hem maxvinsten och den ekonomiskt mest lönsamma spelstrategin är att inte spela över huvud taget.
Svenska Spel tog också så sent som i början av juli helt skamlöst strid för sin rätt att inte bara marknadsföra sig genom trisslottsinslagen i TV4, utan också för rätten att undanhålla allmänheten bolagens samarbetsavtal - något man fällts av Konsumentombudsmannen för. Och det är långt ifrån första gången bolaget hamnar i juridiskt trubbel.
Om regeringen vill utforma en trovärdig – och fungerande – politik för minskat spelmissbruk är det inte hållbart att parallellt göra sig beroende av etiskt tveksamma intäkter från spelmissbrukare, som en ansenlig del av intäkterna kommer ifrån.
Förutom intressekonflikten i statsintäkter kontra minskat spelmissbruk snedvrider bolaget marknaden när man alltid kan förlita sig på statlig uppbackning om det skulle krisa vilket skapar sämre förutsättningar för en sund konkurrens som annars hade kunnat bidra till bättre villkor för spelkonsumenterna.
Nej, det är en dålig idé i allmänhet att staten ska bedriva kommersiell affärsverksamhet, i synnerhet när verksamheten strider med ett överordnat intresse som att skydda spelmissbrukare. Det är dags för regering och riksdag att inse att Svenska Spel inte längre har ett existensberättigande som statligt ägd aktör på spelmarknaden utan istället borde privatiseras eller helt enkelt läggas ned.