Det finns inget värre än studenter som klagar på sin ekonomi. Vi bor i billiga studentrum, dricker (alldeles för många) stor stark för priser A-lagarna bara kan drömma om och har inga barn att köpa blöjor till. Visst, vi har inte pengar att köpa hämtmat på Foodora varje dag, men av personlig erfarenhet går det absolut att göra det någon gång när man är bakis och ändå ha pengar kvar.

Det finns ett undantag till studenternas liv i flärd och överflöd. I maj får man endast ett halvt studiemedel. Det finns en logisk anledning, CSN-lånet betalas ut i förväg. Utbetalningen som kommer i slutet av maj är för juni månad, och eftersom man inte studerar mer än någon vecka i juni får man därför inte full utbetalning.

Detta leder till stora praktiska problem för Sveriges studenter. Även om lånet normalt räcker till att överleva och mer därtill, räcker det inte för att lägga undan en stor buffert. När det nu har gått tre veckor sedan utbetalningen lär därför en stor del av Uppsalas studenters konton vara nästintill tomma.

De flesta studenter arbetar på sommaren. Många arbetsplatser ger av praktiska skäl ut lönen månaden efter. Det gör att många studenter får sin första lön 25 juli. Alltså går man två månader och ska klara sig på 6026 kronor. Det är minst sagt en utmaning, även om man gör som SvD-kolumnisten Lena Andersson vill och äter gröt.

Det bör finnas en anledning att skapa flexibilitet i systemet och möjliggöra att få halva utbetalningen som kommer i augusti i maj i stället. Då har många nämligen fått ett par månadslöner och har större möjlighet att klara ett halvt CSN.

Det är rimligt att man bara får CSN för de månader som man studerar. Det är också rimligt att systemet är utformat efter de som nyttjar det. Det finns garanterat praktiska problem med detta förslag, bland annat fungerar det givetvis bara för de som faktiskt ska studera även på hösten. Men det är problem som går att lösa.

Som det är i dag tömmer vi studenter sparkonton eller lånar pengar av föräldrar för att klara av den tidiga sommaren. Åtminstone de studenter som haft möjligheten att spara ihop till ett konto och har föräldrar med tillräckligt mycket pengar för att kunna försörja studenten. Det gör detta till en fråga om lika möjligheter att studera vidare, oavsett bakgrund.

Det går att förbättra tillvaron för studenterna, utan att det behöver kosta en krona extra för staten. Det är värt det.