I veckan passerade jordens befolkning åtta miljarder, enligt FN. Tillväxttakten är ändå rekordlåg, en procent om året, vilket kan betyda att Hans Rosling, världsberömd professor i internationell hälsa, får rätt till slut. En av Roslings huvudteser var att världen blir bättre och att det går fortare än vi tror, att fattigdomen minskar liksom barnafödandet. Fram till sin död 2017 visade han statistik som ingav hopp, som pekade på en befolkningstopp på elva miljarder runt år 2100.
Det fanns kritiker som menade att Rosling bagatelliserade problemen med befolkningsökningen, att över tio miljarder människor ska dela på ändliga resurser som färskt vatten, bränsle och odlingsbar mark. Dessutom menade en del forskare att förbättringarna gick för långsamt, att befolkningstoppen i stället skulle hamna på 12,5 miljarder människor. I det senare fallet verkar det just nu peka åt Roslings håll då FN:s prognos är en topp på 10,4 miljarder 2080.
Problemet är att nästan all tillväxt sker i Afrika och Asien där resurserna redan är som mest ansträngda och där viljan att genomföra reformer för exempelvis familjeplanering är som lägst. Hoppet står till politiker som president Samia Suluhu Hassan.
I mars i fjol avled Tanzanias president John Magufuli och hans kvinnliga vicepresident Hassan tog över styret. Magufuli hade tänt en hoppets låga när han valdes 2015. Framför allt var han en stark motståndare till alla former av korruption, något som plågar de flesta afrikanska länder. Han gav också signaler om ökad yttrande- och pressfrihet samt större frihet för kvinnor. Det skulle snart bli ändring på det.
När vi, en grupp journalister, besökte landet 2017 hade friheterna försvunnit en efter en. Värst var det för hbtq-personer och unga tjejer. En biståndsfinansierad tidning som skulle informera om sådant som menstruation, preventivmedel och sexuell hälsa, men också om mode, smink och musik, arbetade i konstant motvind. Lokalerna fick ”besök” av regeringstjänstemän, skolbesök ställdes hela tiden in och man fick vara mycket försiktig med vad man skrev på nätet. Lagarna mot nätpubliceringar skulle snart bli fler och den politiska oppositionen i princip förbjudas.
Samia Hassan fick börja med att hantera pandemin. Covid-19 hade klassats om ofarligt av Magufuli, som förbjudit registrering av smittofall och uttryckt sig skeptiskt om vacciner. Sjukdom skulle hanteras med ”traditionella mediciner”. Under sitt första år hann Hassan ändå rensa upp en del bland censurlagarna och försätta oppositionspolitikern Freeman Mbowe på fri fot.
Ett avgörande ögonblick för Samia Hassan var ett besök på ett hälsocenter i Geitaregionen tidigare i höstas. Hon fick veta att 1 000 barn i månaden föddes på kliniken och att bruket av preventivmedel var nästan obefintligt.
Till att börja med avskaffade hon lagen om att flickor som fött barn måste sluta i skolan. Men presidenten såg också det ohållbara i att tillhandahålla mat, skola och vård för en ny generation som växer okontrollerat. ”Låt oss minska hastigheten och skaffa oss kontroll”, sade hon (The Guardian 19/10).
Om Samia Hassan kan behålla makten och den politiska inriktningen, om ringarna på vattnet kan nå Kongo-Kinshasa, Nigeria, Etiopien och hela vägen till Indien och Pakistan, då får det stor betydelse för befolkningstillväxten i världen. Enligt FN kommer åtta länder att stå för hälften av de 2,5 miljarder som tillkommer.
Rika länder som Sverige har allt att vinna på att låta en större del av biståndet gå till familjeplanering och att vara mindre rädda för att stöta sig med ledare som John Magufuli.