”Sveriges välstånd och välfärd kommer under kommande decennier vara beroende av tillgången till billig el /…/ Det är också med hjälp av el som fossila drivmedel ska fasas ut på svenska vägar, vilket kommer stärka möjligheterna att leva och arbeta utanför storstäderna.”

Så skriver Kalle Sundin på DN Debatt 29/12. Argumentationen är som hämtad från något av regeringspartierna eller Svenskt Näringsliv. Men Kalle Sundin representerar den fackliga tankesmedjan Katalys. Och i sin debattartikel argumenterar han för att Socialdemokraterna måste gå regeringen till mötes om kärnkraften.

Analysen är på inget sätt ny. Det nya här är att den kommer från vänster. Det är något i grunden konstigt att synen på svensk energiförsörjning och kärnkraft har blivit en höger-vänster-fråga. Tillgången till billig energi, bra villkor för de svenska företagen och verktyg för att klara klimatomställningen borde inte vara blockskiljande.

Men i Sverige har det legat något religiöst över kärnkraftsdebatten de senaste decennierna. Så mycket politisk prestige har investerats i frågan att inte ens Socialdemokraterna, som ju borde värna starka svenska industrier och därmed många och trygga anställningar, har velat inse att utan en stabil och växande energiförsörjning ser det mörkt ut för Sverige.

Om man ska tro Svenskt Näringslivs prognoser kommer det svenska behovet av el att fördubblas de kommande tjugo åren. I det läget är det svårförståeligt att inte ge möjligheter till ny kärnkraft, och direkt oförståeligt att propagera för en fortsatt nedläggning av reaktorer. Kriget i Ukraina med dess följdverkningar över kontinenten har också visat hur skör vår energiförsörjning är redan nu. Fortfarande finns en reell risk för att delar av elnätet tillfälligt kan behöva stängas ner i vinter.

Bara kärnkraft räcker dock inte. Sverige behöver all energiproduktion landet kan få: vind, sol och värme. Vad vi också behöver är stabila förhållanden. Ingen kommer att våga investera i havsbaserad vindkraft eller nya reaktorer om de marknadsmässiga förutsättningarna ändras varje val.

Därför argumenterar Sundin i sin debattartikel för att Socialdemokraterna måste gå regeringen till mötes i kärnkraftsfrågan, men att regeringen i sin tur inte stryper subventionen av stamnätsutbyggnad till havsbaserad vindkraft. 

Sundin avslutar sin debattartikel med att konstatera: ”Att Moderaterna nu vill att politiken tar itu med marknadsmisslyckanden är positivt, men det krävs betydligt mer än statligt stöd till kärnkraft.” Socialdemokraterna borde lyssna till sin åsiktsfrände.