En familj i Stockholms innerstad berättar för SvD (26/3) att de sett sina räntekostnader stiga från 10 000 till 35 000 kronor i månaden. På onsdagen kom nya beska besked från Riksbanken, ytterligare en halv procentenhet upp på styrräntan. Men det betyder inte att familjen står på bar backe. De är till och med ganska nöjda, säger att det är ”helt rätt” med högre ränta. ”Vi behöver avvänja oss”.
Exemplet kan tyckas extremt. Men det finns miljontals svenska hushåll som skulle ha baxnat om de för 20 år sedan fått en inblick i sin levnadsstandard 2023. Avvänjningen ser lite olika ut, men handlar generellt om lite mindre av resor, restauranger och nöjen, lite färre och mindre extravaganta renoveringar samt att allmänt sett hålla mer i pengarna. Precis det som Riksbankschefen Erik Thedéen vill, det enda sättet att få ned inflationen.
Han har kallats hök, det vill säga en sådan som vill se åtstramning och högre räntor. Experterna var också splittrade inför räntebeskedet då omkring hälften ville se en lägre höjning eller bibehållen nivå. Motivet är framför allt risken för en längre och djupare lågkonjunktur, men också fruktan för en krasch på bostadsmarknaden som ger stora återverkningar för hela ekonomin.
Det biter inte på Thedéen. Bolånetagare har tagit höjd för en högre ränta när de beviljats lånet, konstaterar han. Sedan har de kanske inte tagit höjd för det nya köket eller badrummet med en känsla av ett spa. Men om familjen tvingas flytta är det kanske inte i första hand Riksbankens fel. ”Vi levde som överklass, nu är det tydligt att vi inte är det”, säger familjen till SvD.
Att dra ned på konsumtionen leder automatiskt till lite färre jobb, att hjulen snurrar långsammare. Därför måste det ske stegvis. Men det absolut viktigaste för hushåll med låga inkomster är att få större marginaler för inköp av det nödvändigaste, som mat och kläder. Då måste inflationen ned. Det kan mycket väl komma en djup lågkonjunktur i höst, 2024 och 2025. I så fall kan ekonomin stimuleras av regeringen och räntan sänkas, men bara om den först har höjts till ”normal” nivå.
Politiken påverkas av väljarnas krav på kompensation för minsta tecken på avstannande förbättring. ”De stigande förväntningarnas missnöje”, suckade en gång Tage Erlander. Den som är krass och ställer krav riskerar att inte bli vald.
Riksbanken är däremot självständig och gör sitt jobb, att hålla inflationen kring två procent. Erik Thedéen agerar som den förälder alla behöver i tider när den fria godisutdelningen (nollräntan) gradvis ska övergå till en påse på lördagen. ”Jag vill, jag vill”, skriker vi. ”Nej”, säger Thedéen.