När kapprustningen mellan supermakterna kulminerade på 80-talet var jag krigsplacerad som kompanichef i armén. Två års utbildning till reservofficer, trots att jag hatade att sova i tält. Drivkraften var att åka på utlandstjänst som FN-observatör.
För att citera Leo Trotskij: ”Du kanske inte är intresserad av krig, men kriget är intresserat av dig.” Jag intresserade mig mest för fred, men fram till Sovjetunionens fall 1991 var man ändå införstådd med att det kunde bli allvar. I så fall hade hundratusentals värnpliktiga begett sig till de mobiliseringsförråd som fanns utspridda över Sverige, och bemannat massarmén som var tidens melodi.
Brigad 77 hette organisationen. Ett trettiotal infanteribrigader med fem tusen man i varje. Tekniken var i huvudsak den som använts under andra världskriget: kulsprutor, granatkastare, pansarvärnskanoner. Taktiken var i huvudsak fördröjningsstrid, att göra framryckningen besvärlig för Warszawapaktens mekaniserade förband.
Precis vad som utspelats i Ukraina 2022.
Den ryska armén har förvånat alla – säkert också sig själv – genom att köra fast mot underlägset motstånd. Leriga fält begränsar kolonnerna till smala vägar. Där har dålig ledning, dåligt underhåll, dålig motivation tagit ut sin rätt. Försvararnas pansarbrytande vapen har vållat till synes horribla förluster och stoppat offensiven.
Här finns ett postumt facit till den svenska armén från kalla kriget. Trots brister i splitterskydd, helikopterstöd, luftvärn så hade Brigad 77 löst sin uppgift.
Men det finns en annan sida av saken. Omvärldens beundran för ukrainarna har haft något av tevespelsromantik över sig. Det första Youtube-kriget väcker barnslig entusiasm.
Det gick ett sus genom Sverige när regeringen beslutade att skicka fem tusen pansarskott. I onsdags kom beslut om ytterligare fem tusen. Framgångarna för den typen av vapen i Ukraina tycks bekräfta teknikens och taktikens värde.
Här behöver svenskar tänka ett varv till, med mer empati och sakkunskap. Att försvara ett land med pansarskott är den värsta mardröm du kan tänka dig. Någon måste kräla fram inom hundra meter från fordonen som ska bekämpas. Vapnet biter inte på moderna stridsvagnar med aktivt pansar. Sannolikheten att du själv blir slarvsylta är överhängande.
Taktiken funkar bäst i bebyggelse. Priset för denna fördel ser vi i Ukraina. Landet som ska försvaras läggs i ruiner, miljoner civila tvingas på flykt, barnen traumatiseras.
Detta kan inte vara målbilden för svensk försvarsplanering. Hellre attackplan, ubåtar och robotar som hindrar angriparen att kliva i land.