Liberalerna sade sig i valrörelsen vilja införa ett stopp kommande mandatperiod. I Uppsala, som är en av de kommuner där flest grundskoleelever procentuellt sett går i konfessionella skolor, innebär det att omkring tusen barn slipper byta skola.
Däremot ger den borgerliga regeringen Skolinspektionen ett utökat uppdrag att skärpa granskningen av såväl religiösa friskolor som andra skolor där det finns en ökad risk för extremism och islamism. I regleringsbrevet skriver man att myndigheten “ska förstärka sin tillsyn och annan granskning av skolor med konfessionell inriktning och andra skolor där Skolinspektionen bedömer att det finns en riskbild avseende extremism och islamism, eller avseende att elever annars utsätts för påverkan som syftar till att motarbeta grundläggande fri- och rättigheter eller det demokratiska styrelseskicket, samt redovisa erfarenheter och slutsatser från denna tillsyn och granskning”.
Det är fegt. Av en regering som består av partier med nära band till friskolesektorn kan man dock inte förvänta sig mycket mer. Och det är bättre än nuvarande situation. Regelverk och tillsyn borde skärpts för länge sedan.
De återkommande problemen med konfessionella skolor som låter religiösa skrifter och patriarkala traditioner väga tyngre än skollag och läroplan kan inte ha undgått någon. Naturligtvis finns det religiösa friskolor som fungerar väl och där de religiösa inslagen inte präglar den ordinarie undervisningen. Men det är omöjligt att få en rättvisande bild om i hur stor utsträckning skolans profil och huvudman påverkar innehållet, eftersom insynen och kontrollerna varit undermåliga.
Det är först när det varit på väg att gå käpprätt åt pipsvängen som myndigheterna reagerat. Som i fallen med Imanskolan i Uppsala. Efter att Säpo i en ägar- och ledningsprövning som Skolinspektionen inlett i våras påtalat att ”barn riskerar att utsättas för radikalisering genom att vistas i en miljö som förespråkar enklavisering av samhället istället för respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar”, återkallades tillståndet.
Häromveckan slog även förvaltningsrätten fast att Imanskolans ledning ”inte uppfyller de krav på lämplighet som gäller enligt skollagen” (SVT Uppsala 23/12). Skolan måste alltså stänga. Visserligen har man nu överklagat (UNT 4/1) men det vore orimligt om Kammarrätten landade i ett annat beslut.
Skolans huvuduppgift att förse våra barn och unga med de kunskaper de behöver för att ha en stadig grund i livet. Alla barn har rätt att lära sig samma saker, som naturkunskap, sexualkunskap och simning. Skolan har också en viktig roll i att förmedla de demokratiska, frihetliga och jämställda värderingar som vårt samhälle vilar på.
Så är det inte i dag. Både beroende på att det finns skolhuvudmän vars själva syfte är även om de aldrig skulle uttrycka det öppet - att hålla barnen borta från majoritetssamhället, och på att det finns kommuner som inte har kunskap eller kraft att handla när man märker att elever fångas upp i högerextrema, islamistiska eller på annat sätt extremistiska kretsar.
Regleringsbrevet är ett steg i rätt riktning. Skolminister Lotta Edholm (L) säger också att “Vi får se hur det här utökade uppdraget verkar helt enkelt och om det behövs mer så småningom. En viktig del i regleringsbrevet handlar om att man ska skaffa en bild av hur stora problemen är i svensk skola när det gäller extremism” (DN 28/12). Kanske kan ett förbud ändå bli verklighet inom några år. Hoppas.