På flera politikområden närmar sig Sverige omvärlden. I debatter om brottsbekämpning, migrations- eller klimatpolitik påpekas det gärna att vi är en del av vår omvärld. Det sägs att Sverige inte är en isolerad ö och därför inte bör avvika för mycket. På ett område glider vi dock ifrån vår nära omvärld: narkotikapolitiken.
I sommar träder en ny hårdare narkotikalag i kraft, som innebär att förberedelse och försök till ringa narkotikabrott blir straffbart. Dessutom kommer försäljning av narkotika att ge ett minimistraff på sex månaders fängelse. När riksdagen nyligen klubbade igenom lagskärpningen var det bara Vänsterpartiet som röstade emot (Miljöpartiet avstod).
Att det råder nästan enighet i riksdagen, och att frågan är politiskt laddad, märks.
Kristdemokraternas EU-parlamentariker Sara Skyttedal berättade i vintras att hon har omprövat sin syn på narkotika, att hon vill legalisera cannabis och avkriminalisera narkotikabruk (DN, 10/12). Det har sagts kunna sabotera för henne som politiker. I ett europeiskt perspektiv är hennes hållning däremot inte unik, inte heller bland yngre.
Ett av argumenten för den restriktiva svenska linjen är att den skulle hålla nere bruket av cannabis. Men som Björn Johnson, professor i socialt arbete som forskar om just narkotikabruk, påpekar pekar ny forskning på att cannabisbruket bland unga vuxna svenskar är betydligt högre än man tidigare trott.
I vår omvärld går flera europeiska länder mot avkriminalisering eller legalisering. Tyskland, ett inte oviktigt exempel. Till och med Norge har närmat sig en avkriminalisering av eget bruk. Och i Danmark har Folketinget uppmanat regeringen att dra i gång ett femårigt pilotprojekt för legalisering. I fjol legaliserade Malta och Luxemburg cannabis för eget bruk, och i många länder pågår diskussion.
Straff och nolltolerans överges och ersätts av en mer skademinimerande politik.
Borde det inte finnas en viss nyfikenhet på vad som pågår? Men då behöver man också sluta se den svenska narkotikapolitiken som ofelbar religion. Den förra regeringen sade tvärt nej till att, som Folkhälsomyndighetens experter föreslog, utvärdera kriminaliseringen. Nuvarande regering fortsätter i samma anda.
Strategin är dömd att misslyckas. Det går inte att vara en isolerad ö i all evighet.