Ofta har mördandet föregåtts av hot och våld. I de fall då offret lyckats lämna relationen är det inte ovanligt att även omfattande förföljelse förekommit. Mördaren har vägrat acceptera att förhållandet är slut eller velat hämnas och därför sökt upp och trakasserat sin före detta partner gång på gång. Allvarlig förföljelse är även vanligt vid hedersbrott. Framförallt av unga kvinnor vilka valt att bryta med sin familj och släkt för att kunna leva sitt eget liv.
När någon mördas av närstående finns det inte sällan en rad polisanmälningar och ansökningar om kontaktförbud som vittnar om hur den som utsatts försökt komma undan sin förövare och vädjat om stöd och hjälp från samhället. Ett stöd som alltför ofta brister.
I en aktuell granskningsrapport från Riksrevisionen konstaterar myndigheten att statens insatser för att skydda hotade personer inte är tillräckligt effektiva. Ett allvarligt problem är till exempel att åklagare sällan beviljar kontaktförbud om gärningsmannen inte tidigare dömts för brott, eller att det finns en pågående förundersökning som väntas leda till fällande dom. Detta trots att forskning visar att kontaktförbud har särskilt god effekt när det kommer till att sätta stopp för personer som inte tidigare anhållits eller straffats för våldsbrott.
En annan brist i systemet är att polisen sällan följer upp de kontaktförbud som väl beviljas. Något som gör att man missar allvarliga tecken på att hotbilden förstärks och inte agerar för att tillföra ytterligare skyddsåtgärder när det skulle behövts. I de fall gärningsmän överträder kontaktförbud leder det dessutom sällan till några konsekvenser.
Dessutom konstaterar Riksrevisionen att flera statliga myndigheter behöver ha bättre rutiner för att inte av misstag röja skyddade personuppgifter.
I spåren av den ökade gängkriminaliteten har det tyvärr också blivit så att polisen och rättssystemet, vars resurser är begränsade, tvingats prioritera bort våld i nära relationer. Det är djupt olyckligt. Att våra styrande säkerställer att så inte sker är oerhört viktigt. Riksrevisionen rekommenderar därför både regeringen och berörda myndigheter att vidta åtgärder för att förbättra skyddet.
Och regeringen verkar redan vara på banan. Den 12 februari tog jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) och justitieminister Gunnar Strömmer (M) emot en utredning om översyn om kontaktförbudslagstiftningen. Utredaren föreslog bland annat en skärpt lagstiftning med bättre möjligheter än i dag att utfärda kontaktförbud och att kontaktförbud ska kunna omfatta större geografiska områden. Något som gladde justitiemininstern: “Vi måste förhindra fler brott redan innan de begås, och en viktig del i detta är att skärpa kontaktförbudslagstiftningen. Jag välkomnar den här utredningen som innehåller flera förslag för att kontaktförbuden ska bli fler och kraftfullare. Jag ser fram emot att skicka förslagen på remiss” sade han i samband med att han mottog betänkandet.
Även Brandberg satte ned foten: “Mäns våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer är lika allvarliga samhällsproblem som gängbrottsligheten, och ska bekämpas med samma kraft”, sade hon.
Om de nya reglerna, i enlighet med utredningens förslag, skulle träda i kraft sommaren 2025 skulle det innebära en stor förändring för de tusentals personer - huvudsakligen kvinnor - som i dag lever i ständig skräck för att utsättas för våld eller till och med förlora sitt liv. Förhoppningsvis blir det så. Att staten skulle fortsätta stå och titta på när kvinnor hotas, förföljs och mördas är oacceptabelt.