Under de decennier i mitten på 1900-talet då förändringsvindarna förvandlade Uppsala från gammaldags småstad till modern storstad, sveptes en stor del av bebyggelsen i stadskärnan bort. De äldre småskaliga miljöerna med gamla hantverksgårdar och småindustrier försvann. Förändringen var oftast välmotiverad. Många trähus var dåligt byggda, och lika dåligt underhållna. Först när de nya moderna betongkolosserna stod färdiga, fick de gamla miljöerna sitt sentida nostalgiska rosenskimmer.
Således var alla rivningar verkligen inte motiverade. Det Rappska huset, i hörnet av Sysslomansgatan och Skolgatan, var ett vackert jugendhus byggt 1907. Det revs 1964 och fick inte pryda sin plats ens i 60 år. Samma öde drabbade det så kallade Lodénska huset vid Stora torget. Det stod färdigt 1902 och fick stå i 73 år. Båda husen ersattes av typiska 60- och 70-talsbyggnader, utan speciell karaktär.
Rivningstrenden tycks gå i vågor i Uppsala. I slutet av 1990-talet revs större delen av industriområdet söder om stadskärnan och ersattes av bostäder. Detta skifte var önskat av många. Den trånga innerstaden behövde expandera, men området blev tyvärr ensidigt utformat eftersom bebyggelsen inte blandades med handel och övrig verksamhet. Ett annat exempel är det centralt belägna Siviakvarteret, som jag nämnde i min förra krönika (UNT 210227). Det uppfördes 1960 och ska nu rivas till förmån för ett helt nybyggt kvarter.
Fler relativt nya byggnadskomplex ser ut att röna samma öde. Kvarteret kring Svintorget med länsstyrelsen och Livsmedelsverket ska rivas till förmån för nya kontorslokaler. (Såvida inte lokalerna anses duga som konstmuseum, när nu planerna för Slottet är stoppade.) Andra offentligägda byggnader som ska rivas eller nyligen har rivits, är en rad skolor, som Flogstaskolan liksom Tiunda-, Branting- och Kvarngärdesskolorna.
Det gemensamma för alla nu uppräknade objekt är att de inte är typiska rivningshus. Anses de ändå som rivningsfärdiga måste det bero på att de antingen inte underhållits tillräckligt väl, eller var av usel kvalitet redan från början. Var det så att byggnader uppförda med skattemedel var av så låg kvalitet att de inte kunde överleva mer än ett drygt halvsekel?
Visst är byggnormer och standard bättre utvecklade i dag, men det är inget hållbart skäl till att riva byggnader som inte har toppmodern standard. Uppsala kommun satsar hårt på just hållbarhet och borde i detta även räkna in hållbara offentliga byggnader.