När Sverigedemokraten Julia Kronlid blev vald till posten som andra vice talman utbröt en argsint debatt där hon sades vara olämplig för posten – inte bara för att hon var Sverigedemokrat, utan för att hon är kristen.
”I Kristerssons Sverige har clownerna makten.” skrev Aftonbladets Anders Lindberg. ”[A]ggressiv abortmotståndare och kreationist, dvs inte erkänner evolutionsläran.” twittrade dåvarande justitieminister Morgan Johansson. Ska alltså religiositet diskvalificera folkvalda från att kunna ha viktiga förtroendeuppdrag?
Att angreppen blir så hårda mot en person som är öppet troende visar att Sverige skiljer sig mot resten av världen. I en undersökning för några år sedan från Pew Research Center identifierade sig 84 procent av världens befolkning med en religion. Sverige hamnar tillsammans med sina närmaste grannar i botten i flera mätningar av religiositet. Men detta är på väg att ändras.
I en viktig nyligen publicerad studie som handlar om integration bland unga, visar forskarna Jan O. Jonsson, Carina Mood och Georg Treuter att det finns stora skillnader mellan dem med svensk och dem med utländsk bakgrund. Det handlar om vilken religion man tillhör, och det handlar framför allt om graden av religiositet. Av de ungdomar som har svenskfödda föräldrar är det ungefär 60 procent som identifierar sig med en religion – främst kristendomen. Men det religiösa engagemanget är mycket lågt.
Bland dem med utländsk bakgrund är det helt annorlunda. De flesta identifierar sig med en religion (en stor andel är muslimer) och engagemanget är mycket starkt – särskilt bland dem med rötter i Mellanöstern och Afrika. Betydande skillnader ses även när det kommer till frågor som handlar om samboskap, skilsmässa, abort och homosexualitet. Och det är ju inte så konstigt att en djupare religiositet kan hamna i konflikt med vad många av svensk bakgrund länge tagit för givet i dessa frågor.
Här gäller det att hålla huvudet kallt. Det gäller att skapa en tillvaro där religiositet kan ges plats och respekteras, men där sekularismen – principen om att skilja på stat och kyrka – försvaras. För utan sekularismen överlever inte demokratin. Religion ska inte styra hur till exempel domstolar dömer, hur skolans undervisning ser ut, eller vad som får sägas vid ett universitet.
Men, sekularismen kan inte försvaras med religionsförakt. För den vägen som Lindberg och Johansson vill föra oss in på leder bara till helvetet – bokstavligen (om man är troende) eller metaforiskt (för en kättare som jag).