I förra veckan kom det beskedet om att Högsta domstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd i målet om fortsatt och utökad tänkt- och vattenverksamhet vid Slite på Gotland. Mark- och miljööverdomstolens beslut står därmed fast. Det var ett hårt slag mot den svenska byggindustrin och mot flera av de stora infrastrukturprojekt som planeras från norr till söder.
Cementa står för 85 procent av all cementproduktion i Sverige. Den huvudsakliga verksamheten är just den vid Slite. Utan cement, ingen betong och alltifrån bostadsbyggande till höghastighetsjärnvägar får stryka på foten. Dessutom hotas hundratusentals arbetstillfällen och Region Gotland kommer att bli utan vatten från stenbrotten. Planen var att Cementa i samband med den fortsatta kalkbrytningen skulle bekosta ett nytt vattenkraftverk som skulle ge Gotland 300 000 kubikmeter vatten per år. Nu får man stå för ett sådant själv.
Cementa hade dessutom långtgående planer på att göra produktionen på Gotland helt fossilfri till 2030 eftersom cementtillverkning är energikrävande och leder till stora utsläpp av växghusgaser. Om Sverige tvingas importera stora mängder cement och betong är risken stor att det inte blir från en fossilfri tillverkning, utan tvärtom från en fabrik i Kina eller Turkiet med betydligt lägre ambitioner.
Hur ärendet går i slutänden är omöjligt att säga. Cementa har redan meddelat att de kommer att starta nya tillståndsprocesser för att försöka säkra kalkbrytningen på Gotland och har av regeringen fått 8 månaders respit. Krisen är inte fullt så akut som det verkade i början av sommaren. Men situationen är trots allt allvarlig. Bland miljöpartister och andra till vänster är det många som hurrar och ser beslutet som en seger för miljön. För dessa tycks det inte spela roll att konsekvenserna i förlängningen kan bli ohållbara i andra änden. Att människor förlorar arbete, tvingas flyga i stället för att ta tåget eller att bostadsbristen förvärras.
Det som nu skett bör oavsett hur det situationen utvecklas vara en lärdom för framtiden. Allt fler beslut kommer att fattas - eller inte fattas - baserade på skärpt miljölagstiftning utan att de långtgående konsekvenserna beaktas i tillräckligt hög grad. I realiteten handlar det då om slag i luften som försämrar många människors liv. Det är inte rimligt.
Det måste gå att ta klimatfrågan på allvar utan att man samtidigt sticker huvudet i sanden och låtsas som att det inte spelar någon roll om vi säger nej till ny kärnkraft eller svensk betong. Att inte på allvar adressera problematiken det innebär att dra undan mattan för industrin är oseriöst. Medborgarna förtjänar bättre.