Detta är en otrevlig artikel. För att nu varna. Efterhand förstärks bilden av Putin som en maktens man med psykiska problem, utan kontakt med verkligheten. Kriget i Ukraina förs inte utifrån ryska intressen utan är Putins privata krig. Den påbörjade mobiliseringen var illa förberedd och genomförs än sämre.
Man rafsar ihop folk enligt politiska direktiv i områden som fått olika beting. De ”inkallade” soldaternas ålder, hälsa och tidigare utbildning spelar liten roll. Ryssland har inte tid att utbilda dem som snabbt skall till fronten, än mindre att sätta dem i fungerande förband. Det ryska tredje rikets undergång kan därför föregås av arméns inre upplösning.
Dess diktator är på väg ner i den mentala bunkern för att leda kriget till slutet, hur han nu ser detta. Här kommer kärnvapnen in i bilden och världens ledare måste realistiskt hantera hotet. Fram till idag har deras användning mest handlat om en terrorbalans mellan supermakter, främst grundad på MAD, ”Mutual Assured Destruction".
I de krig som Sovjetunionen/Ryssland eller USA genomfört i länder utan egna kärnvapen har man efter 1945 aldrig hotat att använda sådana vapen. Det problem Putin skapar är att en insats av kärnvapen mot Ukraina, även mindre sådana, påverkar terrorbalansen och vilka risker ett kraftfullt motagerande utlöser. Han ställer oss i den groteska situation där vi tvingas väga konsekvenser som kan innefatta hundratals miljoner döda och samhällens totala upplösning och undergång. Även Rysslands.
Kriget i Ukraina får därför inte utlösa katastrofen, men inte heller får Putin utpressa oss att överge Ukraina i en kamp som gäller hela Europas demokratiska framtid. Detta är en lindansarakt som måste balansera svårförenliga faktorer som högst kallhamrade säkerhetsintressen, folkrätten och stöd till det angripna Ukraina. Det stödet måste vara så effektivt att ryssarna i ett första steg tvingas tillbaka till huvudsakligen de linjer där de befann sig före den 24 februari. Vad som därefter kan göras bestäms av utvecklingen i Moskva.
Behåller Putin makten och fungerar den ryska krigsmakten fortsatt något så när, kommer USA troligen att bromsa Ukraina. Krimhalvön må vara önskvärd att återerövra, men kan av USA ses som en tröskel där en Putin på stupstocken sätter in kärnvapen. Kontrollen över halvön kan ändå förbli en förhandlingsfråga.
Washington för möjligen på någon nivå samtal med Kina och Indien för att även de ska övertyga Putin om att en insats av kärnvapen vore förödande för Ryssland. Man kan hoppas att sådana samtal inte ger Kina en möjlighet att villkora vårt stöd till Ukraina.