Invasionen av Ukraina började inte torsdagen den 24 februari. Den påbörjades 2014 då Krimhalvön annekterades. Sedan dess har konflikten, framför allt striderna i Donbass, krävt närmare 14 000 dödsoffer. Men det var först i torsdags som statsminister Magdalena Andersson kom sig för att kalla Rysslands militära attack mot Ukraina för ”invasion”.
Mer stöd och solidaritet än så hade väl Ukrainas befolkning kunnat få från Sverige? Men när Ryssland återigen expanderar i Europa så är reaktionerna här tröga – och det handlar inte bara om Anderssons osäkra beteende.
Intresset för hur den säkerhetspolitiska situationen i omvärlden förändras är svagt i Sverige. En indikator på det är hur pass eftersatt Sveriges militära försvar är. Även om försvarsanslaget har ökat något på senare tid så har det länge bara legat något strax över biståndsanslaget. Och trots att Överbefälhavare Micael Bydén nyligen konstaterade att ”Sverige angrips varje dag med medel som skadar vårt samhälle nu och på sikt” så var det inget som skapade större rubriker eller ruskade om våra ledarredaktioner.
Den låga mentala försvarsberedskapen är förvånande med tanke på omfattningen av de geostrategiska förändringar som pågår i vår omvärld. Den borde dessutom vara högre med tanke på att det knappast råder brist på forskande samhällsvetare. Men det är inte lika förvånande om man tänker på att bara en handfull av dessa forskare faktiskt sysslar med sådant som gör att vi skulle kunna begripa och bedöma till exempel situationen i Ukraina.
Inom statskunskapen har ämnet Internationella relationer under lång tid behandlats illa (se artikeln Kris i omvärldsbevakningen i Kvartal, 9/9 2021). En annan bidragande orsak är att våra största dagstidningar har lagt ner det mesta av den egna utlandsbevakningen.
Mot denna bakgrund är det tyvärr sannolikt att politiker och nyhetsredaktioner, under upptrappningen i kriget mot Ukraina, släpper bevakningen av andra regioner. Därför är det viktigt att påminna om att Ryssland och Kina samarbetar för att utvidga och befästa sina intressesfärer. De koordinerar sina handlingar i ett slags internationell jägarmarsch. Vladimir Putin och Xi Jinping växlar mellan vem som får ta täten i regional och global expansion.
När Ryssland agerar militärt i Ukraina så släpper vi blicken på Stillahavsregionen. Och där pågår en tilltagande dragkamp mellan öst och väst. Kina har redan tagit över Hongkong och Taiwan tycks stå i tur. Det är lätt att finta bort den motståndare som är både enögd och nedrustad.