Mitt i diskussionen om slutsatserna inför framtiden efter pandemin har en fråga lämnats därhän – morgondagens stadstrafik. När coronasmittan slog till i år förändrades Uppsala i ett slag. De flesta följde föreskrifterna och förändrade sin livsföring. Förvärvsarbetande som kunde, tog med sig jobbet hem. De som inte kunde det, tog sig till sina arbeten på olika vis – men få valde kollektivtrafiken.
Att åka buss ansågs öka riskerna för smitta varför resandet med stadsbussarna i Uppsala minskade med 75 procent under vårmånaderna. Många tog bilen och privatbilismen ökade. Den underlättades också av att parkering blev billigare i centrum.
Kommunpolitikerna i Uppsala brottas nu framför allt med frågan hur äldreomsorgen och -vården ska utformas i framtiden så att ingen bokstavligen behöver tas på sängen vid nästa pandemiutbrott. Men någon problematisering om den framtida trafikförsörjningen har jag inte hört ett ljud om. Ska utformningen av den ske i samma hjulspår som hittills?
Ska kollektivtrafiken dras ned som i skett i år när, inte om, nästa pandemi drabbar Uppsala? Ska en stor andel av persontransporterna också då ske med privatbilar? Eller kommer arbetslivet att mer och mer utspela sig i hemmen?
Hur rimmar det med planeringen av den framtida utbyggnaden av framför allt sydöstra Uppsala där utgångspunkten är att persontransporter främst ska ske med spårväg. Ska spårvagnarna stå stilla halvårsvis eller bara gå halvfyllda – och i så fall till vilken kostnad?
Det är inte överdrivna farhågor. Uppsalas utbyggnad sker utifrån modern stadsbyggnadsfilosofi. Det ska byggas tätt och högt så att marken utnyttjas så ekonomiskt som möjligt. Bor människor tätt blir också underlaget för modern spårbunden kollektivtrafik optimal.
Men hur blir det om det kommer en ny pandemi om kanske 15 år? Hur ska de människor som bor till exempel bor i södra Ultuna och inte arbetar hemma ta sig in till Uppsala eller till den nya stationen i Bergsbrunna om kollektivtrafiken dras ned som skett i år? Till fots, med cykel eller i egen bil? Saken är klar: man ska inte vara gammal och skröplig eller i övrigt rörelsehindrad för att klara av att bo i de nya stadsdelarna.
Det nya sydöstra Uppsala planeras för 0,3 bilar per boende, så gatunät och tillfartsvägar kommer troligen att dimensioneras därefter. Bil blir inte heller någon bekväm och självklar utväg. Bra kollektivtrafik för så många som möjligt är självklart för en stor stad som Uppsala – när allt är normalt.
Men hur ser planerna för det onormala ut?