För en dryg vecka sedan antog FN:s generalförsamling en resolution som uppmanade till omedelbart och hållbart "humanitärt eldupphör" i Gaza. Inte mindre än 122 länder röstade för resolutionen. 14 länder, däribland USA, röstade emot, och 44 länder lade ner sina röster. I en analys i The Guardian (28/10) beskrivs USA som en alltmer isolerad och ensam stat i sin syn på den pågående konflikten. Ja, varför inte bara ställa upp och ge stöd för en resolution som bara manar till att våldet ska upphöra?
Här är några orsaker till att 58 länder sade nej eller lade ner sin röst. Resolutionen formulerades och lades fram av Jordanien – ett land som Israel befann sig i krig med från 1948 till 1994. Och texten saknar något väsentligt. Den nämner inte Hamas. Detta trots att det var Hamas som genomförde attacken mot Israel den 7 oktober – den attack som direkt efteråt och sedan dess har hyllats i otaliga demonstrationer runt om i världen, inte minst i Sverige, och med betydande inslag av antisemitism.
Resolutionen har samma karaktär som ett flertal protestlistor i Sverige (till exempel "Vi kräver" eller Kulturarbetaruppropet) och utomlands. Krav riktas mot Israel, men inte Hamas. Det var mot den bakgrunden som bland annat USA röstade nej. Kanada försökte få igenom ett tillägg till resolutionen om att fördöma Hamas terrorattacker och tagande av gisslan. Men det förslaget fick inte tillräckligt stöd i FN:s generalförsamling. Det var av central betydelse att inte terrororganisationen Hamas skulle bli utpekad.
Självfallet finns det skäl för att kritisera Israels agerande i faser av konflikten mellan Israel och Palestina. Detsamma gäller de länder och aktörer som svurit att utplåna Israel och som vid flera tillfällen har försökt göra det. Men det var inte Israel som startade konflikten den 7:e oktober. Så varför skulle egentligen någon stat alls skriva på en resolution som den som FN:s generalförsamling nyss antog?
Israel har rätt att försvara sig. Inte för att hämnas, men för att stoppa framtida attacker. Men den rätten tycks inte gälla för Israel, enligt budskapet i många av de protester som genomförts under den senaste månaden. Statsvetaren Yascha Mounk (Spectator 28/10-23) menar att oförmågan att fördöma Hamas beror på ett särskilt hat mot judarna som den politiska vänstern tyvärr i ökande omfattning blundar för.
Därför är det inte så förvånande att Israel och ytterligare 57 länder inte blev övertygade av de officiellt angivna syftena med resolutionen. Det mest anmärkningsvärda är kanske att 122 länder röstade för den.