Det är minst sagt svårt att snabbt få vård vid flera av vårdcentralerna. Patienter som lyckas få en tid för en undersökning skickas hem trots att de kan ha fått en präktig hjärnskakning eller lider av långvarig hög feber och rossliga lungor – utan att ens ha fått träffa en läkare. I stället för att ge patienterna den vård som de har betalat för via skattsedeln så ”behandlas” många sjuka patienter med en synnerligen frustrerande standardlösning: uppmaningen ”kom tillbaka om det blir sämre”. Kostnaden för hälsoproblem skjuts därmed över till Försäkringskassan, till akutmottagningar och, framför allt, individen. Tyvärr finns det värre exempel.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kom nyligen med ytterligare en rapport som uppmärksammade allvarliga brister vid sjukhus i Sverige (IVO, 2023). Akademiska sjukhuset i Uppsala är ett av de sjukhus som fungerar sämst och ska böta. Av rapporten framgår det att ”patienter normalt sett måste vänta upp till två dygn på att få tillgång till en vårdplats” och på akuten upp till 50-60 timmar. Att få träffa en läkare kan ta 16 timmar. Läkemedel mot diabetes, epilepsi och bakterieinfektioner delas inte ut till behövande patienter. Patienter har i väntan på vård utvecklat blodförgiftning. En patient som väntade på vård på akutmottagningen avled, sannolikt på grund av en blodpropp. Och så alla dessa grytlock och bestick som delas ut till patienter för att de ska kunna larma om de blir sämre – i ett sjukhus som en gång i tiden var Nordens modernaste.
Det här är inga nyheter: Av rapporten framgår det att ”Regionen har i flera omgångar återredovisat till IVO att förbättringsåtgärder ska vidtas. Trots detta visar tillsynen att läget inte förbättrats utan förvärrats över tid".
Men nu har vi äntligen en biträdande sjukhusdirektör som talar klarspråk (Sveriges Radio, 19 januari). I stället för att låtsas som att IVO-rapporterna tas på allvar så säger han öppet att han inte gör det. Den senaste rapporten beskrivs som ett slags ”fake news”. Då kan vi väl lägga ner IVO? Ersätt 1177 med ett förinspelat meddelande som säger ”kom tillbaka om det blir värre”. Men det finns ju en annan lösning: att sjukhusdirektörer som inte alls vill lyssna på IVO eller de intervjuade sköterskorna i ovan nämnda radioinslag, kliver av från chefsrollen och jobbar ”längre ner” i verksamheten ett tag som till exempel sjuksköterska eller läkare – med hälsningen ”kom tillbaka om du blir bättre”.