Vi befinner oss nu i vad man kan kalla den stora Covid-epilogen. Förhoppningsvis är den värsta delen av pandemin snart över för vår del. För andra delar av världen kommer det att dröja längre. Men medan vi här var upptagna med självisolering och restriktioner av olika slag så förändrades den geopolitiska världskartan. Förändringarna följer av det som händer i de delar av världen som från vårt perspektiv betraktas som planetens baksida.
Under de senaste åren har Kina förändrat sin politik mot omvärlden. För inte så länge sedan gällde mjuka påtryckningsmedel – omgivande länder i Asien skulle lockas in i samarbeten av olika slag. Den nya sidenvägen och stora infrastruktursatsningar gjorde Kina till planetens viktigaste drivkraft för modernisering i stater som västländerna slutade att bry sig om efter det kalla kriget.
Men så hårdnade Kinas tonläge mot Hongkong. De muslimska uigurerna internerades i koncentrationsläger. Gränskonflikterna med Indien förvärrades. Och nu befinner sig Taiwan under ett tilltagande hot om invasion. Det bidrar till att det politiska läget än mer försämras i Stillahavsregionen där Kina utvidgar sin militära kontroll – och i synnerhet i den Sydkinesiska sjön.
USA svarar med att öka sin närvaro där. Läget blir alltmer spänt. Just nu svarar Kina inte på propåer och inviter från USA om att genomföra samtal.
Sakteliga dras vår del av världen in i maktspelet. Storbritannien och Frankrike skickar hangarfartygen HMS Queen Elizabeth respektive FS Charles de Gaulle mot regionen. Nederländerna och Tyskland bidrar militärt i manövrar med fartyg och ubåtar som patrullerar och bevakar i samordnade insatser med Indien, Japan och Australien.
Men i svenska medier rapporteras det i stort sett ingenting om detta. Omvärldsbevakningen här har i modern tid aldrig varit så svag. Nationella nyhetsredaktioner och samhällsvetare fokuserar mer på livsstilsfrågor, identitetspolitik och att härma det som är ”hett” i sociala medier. Den internationella utblicken grumlas. Men snart kommer till exempel EU och OSSE att tvingas att ta svåra beslut om vilken roll vi ska ha när konflikterna trappas upp på världens baksida - från Belarus till Kina.
Även vi har politiskt ansvar och förpliktelser, även om inte det syns i den politiska debatten. Uppvaknandet för oss kommer att bli bryskt. Men just nu är det som att HMS Queen Elizabeth lika gärna kunde ha varit på väg till månens baksida.