Om man för en stund blundar för de skyhöga elpriserna, är det lätt att tro att den svenska elförsörjningen är problemfri: Sverige är en nettoexportör av el, det gäller för de allra flesta av årets dagar och inte sedan 2010 har vårt land, på årsbasis, varit en nettoimportör av el.
Men bakom den fina årsstatistiken gömmer sig mycket små marginaler. Svenska kraftnät menar till exempel att det finns en ”reell risk” att man tvingas koppla bort elanvändare från nätet i vinter. Och när reaktor 3 vid Oskarshamns kärnkraftverk nästa fredag stängs i nio dagar för reparation, kommer det, allt annat lika, att påverka elpriset. Samtidigt är Ringhals 4 ur drift till och med januari ut.
Mer än något är detta ett tecken på att det svenska elsystemet inte mår bra.
Att regelbundet stänga kraftverk och reaktorer för underhåll och eventuell reparation är förstås fullt nödvändigt. Det som är orimligt är att det ger så stora konsekvenser för landets energiutbud. Det måste finnas en sådan överkapacitet att det går att serva maskineriet, utan att det ger allvarliga följdverkningar för elanvändarna.
Sakta men säkert har dock den svenska elproduktionen tömts på all luft i systemet. Reaktor efter reaktor har stängts, utan större politiska protester – ”Det är inte ett problem, vi är ju nettoexportörer av el!”
Det är först på senare år som fler partier än Liberalerna insett att Sverige inte klarar sig utan sin kärnkraft, och att den helst borde byggas ut. Men de framtida förutsättningarna för svensk elproduktion – och konsumtion – är ändå ovissa.
Dels är den nuvarande kärnkraftsalliansen mycket bräcklig. Med stöd enbart från regeringspartierna och Sverigedemokraterna, samlar kärnkraftsförespråkarna bara en knapp majoritet i riksdagen. För att planerna på nya reaktorer ska vara realistiska behöver ytterligare ett parti, allra helst Socialdemokraterna, ansluta sig.
Dels är regeringens kärnkraftsvurm alldeles för ensidig. Om Sverige ska klara av att bli klimatneutralt till 2045, samtidigt som efterfrågan på el ökar kraftigt (Svenskt Näringsliv brukar säga att elproduktionen måste fördubblas på 25 år), kommer alla kraftslag att behövas.
I ett sådant läge är det rimligt att både utfärda kreditgarantier för ny kärnkraft och subventionera anslutning av havsbaserad vindkraft till elnätet.
Kriget i Ukraina förvärrar situationen, men är inte orsaken till problemen på den svenska elmarknaden. Om inte elpriset ska studsa upp varje gång en turbin ska servas eller en krånglande reaktor ska undersökas, då måste både kärnkraftverken och vindsnurrorna bli fler.