Samma dag som Ulf Kristersson (M) presenterade vår nya regering skrev journalisten K-G Bergström en uppmärksammad tweet. Bergström uttryckte att det var "märkligt" att Liberalernas Gulan Avci inte blev statsråd. Han skrev vidare att han fått veta att det kan "bero på att Turkiet inte tolererar henne som kurd". Om det skulle stämma att Erdogan har inflytande på det sättet vore det förfärligt, fortsatte Bergström.
En bra konspirationsteori? Expressens podd "Politikrummet" tar också upp frågan i veckans avsnitt. Politikreportrarna Helena Gissén och Tomas Nordenskiöld konstaterar att det väckt stor förvåning av Avci inte blev minister, både utanför och inom Liberalerna. Samtidigt är en eventuell koppling till Natoprocessen just bara en teori.
Turkiets auktoritäre president Erdogan och likasinnade kan trots allt tolerera kurder - så länge de tycker "rätt" eller inte våga tycka någonting. Men sant är att Gulan Avci, likt Liberalernas Fredrik Malm, genom åren har uttryckt kritik mot regimen i Turkiet.
Så fort den nya regeringen var på plats lät Kristersson meddela att han är redo att åka till Ankara, och utrikesminister Tobias Billström (M) kallade genast Turkiet en demokrati. Tidigare i år, under Almedalsveckan, svarade Magdalena Andersson och Ulf Kristersson trevande på frågan om landet är demokratiskt. Statsvetarprofessorn Staffan Lindberg kommenterade det med att "alla fakta i målet" talar emot att Turkiet är en demokrati (SR, 5/7). ”Turkiet är inte en demokrati enligt några som helst nivåskattningar som finns", av Freedom house eller vilket institut som helst, sa Lindberg och konstaterade att landet inte ens når upp till en "miniminivå" av demokrati.
Skönmålningen av det politiska läget i Turkiet under pågående Nato-process påminner om Carl Bildts (M) tid som utrikesminister för ett decennium sedan. Samtidigt som Turkiet toppade listan över flest fängslade journalister hävdade Bildt att inga oliktänkande fängslas i landet. Vad som än hände påstod Bildt att Turkiet var på rätt väg.
Utrikespolitiskt engagerade och demokratiintresserade liberaler har förstås låtit annorlunda. För några år sedan skrev till exempel Liberalernas Fredrik Malm tillsammans med partikamraten Allan Widman att Turkiet borde kastas ut ur Nato (Expressen, 21/8 2018). I år har Gulan Avci markerat mot Turkiets "orimliga" krav i Natoförhandlingarna.
Utrikespolitik har inte alltid utrymme för vackra principer eller klarspråk. Men nog borde det finnas en gräns för vad regeringen är beredd att gå med på?