Nyblivne Centerledaren Muharrem Demirok har på sistone pressats av frågor om misshandelsdomarna, hans dubbla medborgarskap och hur han ser på Turkiets president Erdogan. Men nu har centerpartisterna valt sin partiledare och vänder gärna blad. "Framåt", som det har stått på Centerpartiets valaffischer.
Vad kan framåt bli med Demirok?
Vänsterdebattörer som Kalle Sundin på Katalys hoppas att Demirok ska överge "den iskalla högerlinje" som Annie Lööf påstås ha stått för i ekonomisk-politiska frågor (Expressen, 2/2). Demiroks uttalanden om att ompröva partiets syn på marknadsskolan "bådar gott", menar de. Någon statskramande vänsterpolitiker är Demirok förstås inte, men han ser inte ut att ha Margaret Thatcher som sin stora förebild.
När nu många ställer sig frågan hur Centerpartiet ska locka tillbaka landsbygdsväljare är det svårt att se hur det skulle ske.
Demiroks retorik i kritiserade tweets om att han är "riktigt j.vla trött" på äldre vita män, trött på "vita kränkta män", har förekommit i fler politiska sammanhang. 2014 stod det dåvarande språkröret Åsa Romson (MP) på Almedalsscenen under politikerveckan och beklagade sig över "vita, heterosexuella män" som åkte bil och åt kött. I hippa studentkretsar i Umeå och bland Feministiskt initiativ-aktivister i vissa städer kan retoriken gå hem. På landsbygd: Inte så värst.
Demirok har varit kommunalråd i Linköping i 14 år. Till Sveriges Radio säger nu kommunens miljöpartistiska kommunalråd Maria Moraes att "hade jag varit centerpartist hade jag tyckt han var en bra kandidat". Sverigedemokraternas gruppledare i Linköping Chris Dahlqvist säger däremot, i samma inslag, att Demirok inte har velat ta honom i hand.
C-ledaren verkar trivas bättre – och uppskattas bättre – på vänster planhalva.
Ytterligare tre saker talar emot ett C-närmande till borgerligheten: Partiets hållning i regeringsfrågan står fast. Liberalerna har redan knyckt rollen som liberalt parti i "Ulf Kristerssons lag". Och det viktigaste: Centerpartiets väljarbas lutar numera åt vänster.
Det visste Annie Lööf när hon i valrörelsen sade att socialdemokraternas Magdalena Andersson är den bästa statsministerkandidaten. De unga storstadsväljarna är lättrörliga, vilket visade sig i riksdagsvalet. Men de finns. En del av dem kan säkert uppskatta Demirok, när Magdalena Andersson skryter om att det var S som stramade åt invandringen, och när tillväxtkritiska miljöpartister håller låda.