Det var bättre förr. Varför? Jo för att dagens ungdom, de som brukar kallas generation Z (födda mellan 1995 och 2012) är ett gäng slappsvansar. I alla fall den del av dem som uppnått en ålder då ger sig ut på arbetsmarknaden. Till skillnad från sina föräldrar som blev vuxna under 80-talets DDR-Sverige och i samband med 90-talskrisen och i (ännu högre grad) deras far- och morföräldrar som tidigt fick lära sig att livet under efterkrigstiden inte var någon dans på rosor, lever alltför många av dagens unga med föreställningen om att de är universums mittpunkt. Av någon anledning anser de sig också ha rätt att stoppa huvudet under kudden så snart något inte känns kul. Till exempel att jobba.
Att det faktiskt är så och att detta skapar problem på samhällsnivå visar bland annat en rapport från Företagshälsovårdsaktören Feelgood. Deras jobbhälsorapport 2024 avslöjar att unga mellan 20 och 29 år har dubbelt så hög korttidssjukfrånvaro som äldre kolleger. Dessutom har korttidssjukfrånvaron i gruppen unga vuxna fördubblats under det senaste decenniet. Från 8 till 16 procent.
Anledningen till unga människors höga sjukfrånvaro är höljd i dunkel. Det finns inga egentliga tecken på att generation Z skulle ha sämre hälsa än de som är tio eller 20 år äldre hade i samma ålder. Tvärtom är det orimligt att tro att de skulle ha det.
I en intervju i Sydsvenskan säger Charlotte Wallin, chefsläkare på Feelgood, att hon under sina yrkesverksamma år som läkare noterat en oroande utveckling: “Man tyckte 80-talisterna var lite jobbigare än de som varit innan och sedan kom 90-talisterna och var ännu värre. Sedan kom millenniebarnen som verkligen söker vård för bagateller. Det kan vara relationsproblem, att de blivit ovän med pojkvännen eller bästa kompisen. Men också myggbett eller skoskav”. Hon spillde teet.
Även från arbetsgivarhåll noteras det ofta att många unga inte riktigt vill ta ansvar eller vet hur de ska uppföra sig på arbetsmarknaden. Det är inte självklart med sådant som närvaroplikt eller att det krävs giltiga skäl för att vara hemma. Som att man är sjuk på riktigt, inte bara bakfull eller trött. Det är varken mindfull eller demure att lämna sina kollegor i sticket. Organisationen Företagarna har genom undersökningar bland sina medlemmar pekat på att en majoritet av de små- och medelstora företagen har svårt att hitta personal med rätt attityd till arbetet.
Naturligtvis är inte alla ungdomar och unga vuxna lata och självrättfärdiga. Självklart finns det många som både är ansvarstagande, ambitiösa och jobbar hårt för att bidra till samhället och arbetsplatsen. Problemet är de som inte tillhör den gruppen.
Sverige befinner sig i dagsläget i en tuff ekonomisk situation. Arbetslösheten är den högsta på tio år och fortsätter öka. Så även i Uppsala län. Här var antalet inskrivna arbetslösa unga (18-24 år) under det tredje kvartalet 2024 hela 1 700 stycken. 200 fler än samma kvartal förra året. Om dessa unga inte ska fastna i långtidsarbetslöshet måste de lägga manken till. Samma sak måste de unga som har ett jobb att gå till göra. Deras kraft och engagemang behövs för att få hjulen att börja snurra igen efter krisåren. Inte minst för att vi gemensamt ska orka bära den försörjningsbörda som en åldrande befolkning innebär.
Det är dags för det gänget att studsa upp från sofflocket, släppa taget om Xbox-kontrollen och visa upp lite main character energy på arbetsmarknaden. Om inte annat än för att visa generation X-tanter som skriver på ledarsidor att det inte alls var bättre förr.