Man kunde tro att det man beskådar är en rikt illustrerad nyutgåva av Machiavellis ”Fursten”. Det är ju helt osannolikt att åtta mindre partier i Israel med totalt skilda intressen och idéer skulle lyckas att bilda en regering och kasta Netanyahu ur sadeln som premiärminister. Och ändå har det skett, med bara en rösts övervikt.
Frågan är vilka odds vadslagningsbolagen i London ger, om man vill satsa på att den nya regeringen överlever en månad, ett kvartal eller rent av ett år? Den som vågar satsa en bra slant på det sista alternativet och har tur borde kunna kamma hem en förmögenhet lagom till midsommar nästa år.
Det politiska spelet före omröstningen kommer att sysselsätta samhällsvetare under lång tid framöver. Med vilka löften och med vilka påtryckningar kastade sig Netanyahu över de motståndare som var lättast att påverka och hur lyckades de ledande oppositionspolitikerna hålla dem kvar i fållan?
Hur är det möjligt att bilda en regering med folk från ett ortodoxt bosättarparti och någon från ett islamistiskt arabiskt parti? För att nu lätt travestera Bismarck: ”Folk mår bäst av att inte veta hur politik och korv kommer till”. Den enda gemensamma nämnare som står att finna tycks ha varit en avsky mot Netanyahu personligen.
Vid första anblicken förefaller det vara en barnlek för honom att hitta en väg att splittra regeringen och återta makten. Men så enkel är inte saken. Faller regeringen leder det säkert till nyval och inget säger att han då skulle komma ut som herre på täppan. Tvärtom tyder opinionsundersökningarna på att han tappar mark trots att alla trodde att kriget mot Hamas i Gaza skulle stärka hans aktier.
Han står nu inför ett svårt dilemma. Risken att dömas för mutbrott kräver att han agerar mycket snabbt. En någorlunda säker valseger fordrar däremot att han kan misskreditera den nya regeringen eller att den begår misstag som svänger opinionen. Allt detta måste ges tid att hinna verka ut - tid som kanske redan har förrunnit.
Ett annat problem är att han ingalunda är den ende i partiet som är välbekant med Machiavelli. Det finns flera kronprinsar som är beredda att sticka kniven i ryggen på honom och inta ledarplatsen.
Många utländska intressenter vill säkert påverka utvecklingen. USA spelar förstås den viktigaste rollen, men gör sannolikt inga större utspel innan man någorlunda säkert vet vem som mer långsiktigt styr Israel. Men ett läge med Netanyahu bakom lås och bom skulle nog snabbt kunna öppna för nya koalitioner där hans parti Likud ingår.