En förlegad kvarleva från den tiden då Sverige var en diktatur.
Så brukade vi beskriva monarkin när jag var yngre och aktiv i Liberala ungdomsförbundet. Formuleringen används fortfarande och håller än. Inte för att monarkin Sverige inte skulle vara en demokrati i dag. Eller för att det inte skulle finnas odemokratiska republiker, för det gör det förstås. Men det är en förlegad kvarleva att rollen som statschef går i arv. Att ges positioner utifrån släktskap är orättvist.
Det är också förlegat att en prins eller prinsessa, enligt successionsordningen, inte kan gifta sig utan regeringens "godkännande". I denna grundlag står det även att "Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket".
Trots det har Republikanska föreningens nyvalde ordförande Niclas Malmberg, tidigare miljöpartistisk riksdagsledamot och kommunpolitiker i Uppsala, ingen lätt uppgift. En klar majoritet, drygt 70 procent enligt en Novus-mätning från tidigare i år (TV4, 19/1), vill alltjämt behålla monarkin. Regeringen har knappast några planer på att byta statsskick, och det har bevisligen inte heller socialdemokratiskt ledda regeringar haft.
När Malmberg drev frågan om att införa republik som riksdagsledamot, och samlade ledamöter från flera partier till en gemensam riksdagsmotion, sade han att "vi bygger ju inte det här på någon populism utifrån vad människor gillar eller inte utan utifrån vad vi menar är en mer demokratiskt korrekt situation" (Dagens Vimmerby, 3/10 2016). Det är en klok hållning. Om man bara skulle anpassa sig till vad majoriteten tycker skulle inte mycket förändras här i världen.
Med anledning av kung Carl XVI Gustafs 50 år på tronen kommer kungaparet under året besöka landets samtliga län. På torsdag kommer de till Uppsala. Som Upplandsmuseet stolt skrivit på hemsidan blir kungaparet först med att se museets nya utställning "Kungligt besök – Kungen och Uppland". På S:t Eriks torg blir det musik, sång och tal.
Som i andra städer kommer folk välkomna, vinka och vifta med flaggor. Att det finns ett behov av nationella symboler, som kungafamiljen, är svårt att förneka. Men varför inte låta den vara just det, en symbol? Skild från ett tidsenligt statsskick.