Åkattraktioner på problematisk mark

Nöjesfältens mörka historia finns med oss i dag.

Dagens besökare på Gröna Lund svingar högt över gårdagens mer problematiska attraktioner.

Dagens besökare på Gröna Lund svingar högt över gårdagens mer problematiska attraktioner.

Foto: Fredrik Sandberg

Krönika2023-05-09 13:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nordens största nöjesfält Liseberg firar 100 år. På SVT:s Aktuellt visas gamla attraktioner som stuvats undan. En man som arbetade som ”bromsare” på berg- och dalbanan intervjuas. Hua! På plats i Göteborg visas en utställning, enligt hemsidan en exposé från 1923 och framåt, med Bergbanan, Virvelvinden och kraftprovet Onkel Sam. Undanskymd är den största attraktionen som fick göteborgarna att gå man ur huse för hundra år sedan: Lilleputtlandet Lillköping!

Kultur- och nöjesprofilen Kalle Lind har på sin blogg, och i sin podd Snedtänkt (P1), berättat om nöjesfältens mörka historia. Lisebergsgrundarna kontaktade alltså en ”dvärgagentur” i Wien som försåg dem med 23 kortväxta människor från Ungern och Balkan. Tillsammans med 23 ponnyhästar och tre babyelefanter skapades Lilleputtlandet där allt kunde hända, fast i miniatyr. En minipräst vigde ett minibrudpar, och så vidare. Succén var given.

Obehaget växer när man skriver om detta. Det finns ett släktskap med 2000-talets debatt om att riva statyer och redigera i gamla barnböcker. Diskussionen är ofta knepig, men det finns förstås ett mellanting mellan att ”lyfta fram” det som varit och att helt dölja det. Någon gång och någonstans måste man också berätta historien som den varit.

Den Uppsalabo som inte vill påminnas om mörkret i Liseberg kan välja det betydligt mer närliggande Gröna Lund. Men då får man blunda för allt från ”freakshows” kring förra sekelskiftet, där folk med olika funktionshinder, ”abnormiteter”, visades upp, till 1930-talets kolonialutställningar.

Från och med 1932 kunde Gröna Lundsbesökarna betala för att se människor från ”det mörka Afrika” leva ”vardagsliv” i en by i miniatyr. De bodde på en pråm nere vid vattnet. Visningarna hade en ram av vetenskap, att man skulle lära sig mer om livet för dessa folkgrupper. Museikontexten kom dock i bakgrunden när man i marknadsföringen excellerade i exotism och rasbiologiska tirader.

Den moderna Gröna Lundsbesökaren har mer än så att skaka av sig, även från tiden då farfar var ung. De mänskliga kuriositeterna ersattes inte bara av nya insikter, snarare av porr och en unken kvinnosyn. Den första strippshowen kom till Grönan 1958. Sedan finns också ”Astors vattenshow”, där överförfriskade män kunde skicka en lättklädd flicka ned i vattnet genom att kasta prick.

Suck! Kan vi inte bara få berätta om de senaste attraktionerna, om festligheterna som öppnar nu i maj? Jovisst. Bara ni inte döljer det som varit. Ingen som verkar nu kan helt ta ansvar för då, däremot för att berätta. Historien är som ett fritt fall in i människans innersta. Det är hiskeligt spännande och säger också mycket om oss 2023.