Även i ett sekulariserat Sverige bygger lagarna på de tio Guds bud som Moses bar ner från berget. Många kristna i USA tror bokstavligen på skapelseberättelsen och att judarna av Gud fick Judéen och Samarien som sitt land, alltså hela Västbanken. (Bibelns skildring av det första skapelseögonblicket har jag själv svårt att skilja från teorin om ”the Big bang”!)
En judisk stat möjliggjordes 1948 av tre faktorer: Först att judarna under århundraden i förskingring höll fast vid sin tro och drömmen om att återfå sitt land (”Nästa år i Jerusalem”!). Förintelsens realiteter, som efter krigsslutet 1945 kunde ses av alla i dess fasansfulla omfattning, gjorde i ett slag upprättandet av Israel politiskt möjligt.
I väst sågs en judisk stat som en strategisk stödjepunkt i ett område där Suezkanalen hade en central roll och där oljeintressen redan präglade efterkrigstiden. Föga hänsyn togs till palestinierna i det ganska lilla område som tillerkändes Israel. Deras öde blev ingen politisk fråga eftersom Israels grannländer med den jordanska armén i spetsen anföll för att hindra den nya staten att etableras. Men judarna värjde sig väl och erövrade västra Jerusalem. Därefter fördrevs runt 700000 palestinier till ett liv i flyktingläger och från områden araberna erövrade fördrevs nästan lika många judar. Men de fann snabbt sin plats i den nya staten.
Så började den moderna historien om judarna, palestinierna och omvärlden. En historia med flera krig och straffexpeditioner. Ställs Israels agerande på Västbanken mot FN:s resolution från 1967, finner man att denna är en bräcklig farkost på ett stormigt hav.
Israels kibbutzer fick stort genklang, även i Sverige. Idag kan vi se hur de följdes av allt fler bosättningar, numera mest olagliga på Västbanken. Från israelisk sida sker allt fler attacker av dessa illegala bosättare mot palestinska byar med de ultraortodoxa ministrarnas goda minne.
I måndags (3 juli) anföll den israeliska armén med mer än 1 000 man, understödda av drönare, ett flyktingläger i staden Jenin på Västbanken. Målet sas vara ett ”operativt högkvarter” för terrorister. Det palestinska styret på Västbanken har sedan länge ingen kontroll över området och sannolikt har både Hamas och islamiska Jihad därifrån organiserat våldsdåd mot israeler. USA har uttalat sitt stöd för operationen. Den israeliska armén avsåg inte att ockupera någon mark och har nu redan lämnat Jenin. Antalet döda blev förbluffande lågt, tolv palestinier och en israel. Kanske felaktiga tal, men speglar ändå den israeliska arméns överlägsna kraft och utvecklade stridsteknik.
Två ting är säkra: Oskyldiga civila drabbas och våldet kommer att fortsätta. Raden av unga palestinier beredda att våga livet har heller inget slut.
Stödet i arabvärlden för palestiniernas sak gentemot kärnvapenmakten Israel är nu bara ord och bara vind. Återstår en framtid med våld, föga hopp och utan politisk lösning.