Den ryska invasionen av Ukraina har chockat världen. När detta skrivs är kriget fortfarande i sin inledningsfas, men ingen kan tvivla på att Vladimir Putin bär ansvaret för den död och förödelse hans armé sprider i Ukraina, liksom för de ryska soldatliv som kommer att gå förlorade. Mindre välkänt är dock att Putins vansinniga krig också har satt tusentals arabiska och afrikanska liv i fara. Ukrainainvasionen och de sanktioner som följde har nämligen utlöst väldiga ekonomiska svallvågor – och som alltid kantrar de minsta och bräckligaste ekonomierna först.
Ta spannmålspriserna. Svartahavsområdet är världens brödbod, Ryssland är världens största veteexportör och Ukraina den femte största. Ukrainas export har nu helt stoppats och Rysslands jordbrukssektor lär drabbas dramatiskt av de motsanktioner som lamslår bankväsendet och trasar sönder rubeln. Vetepriserna har redan nått det sena 00-talets rekordnivåer och verkar bara fortsätta uppåt.
I Sverige kan vi väl finna oss i att ICA-butikens limpor blir dyrare. Men i länder som lever på Svartahavsvetet, där fattiga familjer bokstavligen kämpar för det dagliga brödet – där kan det bli riktigt farligt.
Dit hör många stater i Mellanöstern och norra och östra Afrika, där vetet brukas i plattbröd, couscous och andra dagligrätter. I Nordafrika finns världens största veteimportör, Egypten, som köper nästan allt sitt vete från Svartahavsregionen. I Tunisien har varannan måltid baserats på ukrainskt vete. Även Marocko och Algeriet måste snabbt hitta andra leverantörer.
Allvarligast är läget i de krisstater där hungern redan slagit klorna i befolkningen.
Libanon genomlider sedan några år vad Världsbanken kallar ett av de värsta ekonomiska sammanbrotten sedan 1800-talet. Större delen av landets veteimport kommer från Ukraina, och lagren räcker bara några veckor eftersom Beiruts spannmålssilor förstördes i en explosionsolycka 2020. Regeringen vill avvärja katastrofen genom att köpa vete på statlig väg. Men var ska pengarna tas från – landet är ju konkursmässigt?
I grannlandet Syrien, skövlat av krig och belagt med sanktioner som inte står de ryska efter, har Bashar al-Assads regim i flera år kämpat med veteförsörjningen. Rysk import har täckt en del av behoven och man har till och med fått en del gratis. Men vad händer när Rysslands egen ekonomi imploderar?
Omvärlden måste alltså göra sig redo för flyktingströmmar och nya krigsrisker, men också för ekonomiskt kaos långt bortom Europas gränser. I bästa fall blir spannmålskrisen en snabbt övergående chock, men även en sådan kan utlösa politisk oro – och värsta fall står hungersnöd för dörren i delar av Afrika och Mellanöstern.