För 25 år sedan hände något som skakade om mänskligheten. Datorn Deep Blue, programmerad av IBM, besegrade världens bästa schackspelare Garri Kasparov med 3,5-2,5. Kasparov protesterade och hävdade fusk, det vill säga att datorn fått ”mänsklig hjälp”. Programmerarna hävdade i sin tur att det enda partiet som Kasparov vann berodde på ”en olycklig bugg”. Människan-maskinen 0-1.
Ett kvarts sekel senare presenterade det engelska bolaget Deep Mind ett program, AlphaGo, som kunde spela det 3 000 år gamla kinesiska spelet Go. Spelet är långt mycket mer komplicerat än schack, då antalet valmöjligheter för varje drag i det närmaste är oändligt. För att spela krävs något mer än bits och bytes, något mer än den rena maskinkraft som ändå mångfaldigats sedan tiden för Deep Blue-datorn.
Därför var förvåningen stor när programmet nyligen för första gången lyckades besegra en världsmästare i Go. ”Jag trodde AlphaGo baserades på sannolikhetskalkyler, att det var en maskin, men när jag såg dragen ändrade jag uppfattning. AlphaGo är verkligen kreativt”, sade den 18-faldige Go- världsmästaren Lee Sedol. Människan-maskinen 0-2!
De som mest fruktar utvecklingen av artificiell intelligens, AI, tror på 0-3, 0-4, och så vidare, med en slutlig knock out-vinst för maskinen. Ingen har riktigt kunnat beskriva hur det ska gå till, men på något sätt kommer människan att bli överflödig. Att vårt arbete inte kommer att behövas är givet. Jobben försvinner ett efter ett men de överlägsna robotarna nöjer sig inte med det.
”När maskinerna blir smartare kommer deras mål att skifta. När de lär sig att omprogrammera sig själva väntar en explosion av intelligens”, skrev forskaren Gary Marcus i New Yorker (2013). Många i techeliten, som själva prövat sig fram på AI-området, höll med honom. Däribland Teslagrundaren Elon Musk (”farligare än kärnvapen”) och självaste Stephen Hawking: ”En fullt utvecklad artificiell intelligens kan betyda slutet för mänskligheten”, sade han till BBC (2/12 2014).
I två ledartexter i UNT (12/12, 19/12) har jag försökt beskriva farhågorna med AI, allt från förlusten av vissa enklare jobb till domedagsprofetiorna. Generellt kan sägas att specialisterna som kommit i kontakt med tekniken är mer skeptiska, medan folk i allmänhet är mer positiva. Undersökningen Svenska folket och AI visar att nästan hälften, 46 procent, faktiskt föredrar konstgjord hjälp när de exempelvis kontaktar en kundtjänst.
Få är bättre lämpade att sortera mellan extremerna än Thomas Schön, professor i artificiell intelligens vid it-institutionen på Uppsala universitet. Hans ganska självklara svar om AI är att framtiden är oviss, ”ingen vet”. Men han lutar åt att utvecklingen till stor del beror på användarna, det vill säga forskarna och maskinägarna.
Stark varning för auktoritära regimer, alltså, lägre risk för en AI som löper amok och ”programmerar om sig själv”. AI-forskningen pekar också mot svåra etiska dilemman. Vill vi till exempel ha självkörande bilar som halverar antalet trafikoffer, om de som ändå dör faller offer för programkod?
Thomas Schön lyfter fram en hel del positiv AI-forskning som pågår i Uppsala, exempelvis på medicinområdet. Maskiner som läser journaler på bråkdelar av en sekund kommer i framtiden säkert att rädda livet på många som kommer i ambulans till akutmottagningen.
Alla techgiganter ser inte på AI som Hawking och Musk. Facebookgrundaren Mark Zuckerbergs inställning likar mer Uppsalaprofessorns: ”Teknologi kan alltid användas till både gott och ont. Du måste vara försiktig med vad du bygger och hur det kommer att användas” (CNBC 24/7 2017).