Vladimir Putins största misstag 2022 var kanske inte militärt? Det var snarare en grov underskattning av det Ukraina han beslutade sig för att invadera 24 februari. Han såg framför sig ett korrumperat land där folket inte brydde sig och där ledningen snart skulle byta sida, alternativt drypa av till en bekväm tillvaro i väst om man så önskade.
Det hade gått nästan tre år sedan skådespelaren Volodymyr Zelenskyj valdes till president. Hela 73 procent, i alla samhällsskikt och regioner, oberoende av språk och religion, röstade för ”en ny epok, präglad av helt nya värderingar”. Det behöver inte betyda någonting i sig. Populister har kommit till makten förr i olika länder, genom att utmana etablissemanget, bara för att göra en tvär gir när makten är säkrad och det har blivit business as usual.
Men Zelenskyj menade vad han sa. Redan samma höst, 2019, uppträdde han i FN:s säkerhetsråd och beskrev Ukraina som ”en demokratisk, oberoende nation, fri från korruption och trygg i förvissningen att landet har en plats i Europas hjärta”. De kommande åren fortsatte i samma stil. Det rör sig alltså inte om ett underrättelsehaveri i Kreml, det var bara att lyssna, utan om en underskattning av en politisk ledare och, kanske framför allt, av drygt 40 miljoner ukrainare.
Lagom till nyåret kommer Zelenskyj med sin bok Ett budskap från Ukraina, i Sverige utgiven av Fri tanke. Den innehåller ett långt förord av The Economist-journalisten Arkady Ostrovsky, redaktör med ansvar för Ryssland och Östeuropa, och en sammanställning av Zelenskyjs tal från februari till september. Men inte minst innehåller den presidentens egna förklaringar, budskapet han vill förmedla.
Vissa citat ur vissa tal är centrala och har återgivits gång på gång under året. Där finns ”jag behöver ammunition, inte skjuts” dagen efter invasionen, efter ett erbjudande om fri lejd från USA. Där finns också meddelandet till Moskva efter den inledande raketbeskjutningen mot bostadshus, el- och vattenförsörjningen i höstas: ”Lyssna mycket noga: Utan gas eller utan er? Utan er. Utan ljus eller utan er? Utan er. Utan vatten eller utan er? Utan er. Utan mat eller utan er? Utan er.”
Från och med då skiftade Ukraina fokus från att vilja ha fred till att vilja ha seger, skriver Zelenskyj.
”Ingen skulle vara gladare än jag om den bok du nu håller i dina händer aldrig blivit utgiven”, inleder Volodymyr Zelenskyj. Han hade mer än gärna varit utan applåderna i USA:s kongress, i det brittiska underhuset och i EU-parlamentet. Porträttet på omslaget till Time magazine, Person of the year, hade gärna fått föreställa en framgångsrik cancerforskare, skriver han.
Allt handlar om Ukraina, det självständiga ukrainska folket. Mördandet i Butja, den fullständigt sönderbombade storstaden Charkiv eller belägringen av Mariupol får aldrig komma i bakgrunden av en sorts hjältehistoria med manus av Hollywood. Varje tal av Zelenskyj påminner om detta. De hårdkokta kommentarerna tvingas ge vika och ge plats åt Ukraina. ”Glöm inte bort Ukraina. Bli inte trötta på Ukraina”, vädjar han, ofta med tillägget att det är ”våra gemensamma värderingar” som står på spel.
Efter snart fyra år som president och snart ett års krig måste vi tro honom, tro på hans ärliga uppsåt. Pröva att anta motsatsen: Zelenskyj är skådisen som nått toppen i sitt land, likt tv-serien Vita huset. Sedan kommer Putin och ”muckar med fel kille”, likt en Clint Eastwood-film. Nej, det hade inte hållit länge, särskilt inte under förhållanden som i krigets Kyjiv. Med andra ord: Fortsätt att ge allt stöd till Ukraina!