Särskilt när det är valår i USA så cirkulerar här i Sverige åsikten att amerikaner är ganska så korkade. Mest korkade är Republikanerna. Det blir något bättre när väljarsympatierna går mot Demokraterna. Då blir de liksom mer som vi svenskar. SvD:s Malin Ekman lyckades under flera år publicera reportage som gav värdefulla insikter om varför amerikaner på högerkanten röstar som de gör – utan att anta att någon var särskilt korkad. Men nu har Ekman slutat på SvD.
DN tuffar på i gamla hjulspår och förklarar för läsarna att i USA är det ”idioter bakom ratten, idioter som kartläsare och idioter på flaket” (DN 27/8).
Även forskarkolleger eldar på föraktet. ”Skämten” om vad som borde göras med Trump har i och för sig blivit mindre vanliga efter mordförsöket 13 juli. Men det är inte få som raljerar att det är ett demokratihot att en så stor andel av den amerikanska befolkningen kan räknas som kreationister. Jag, som icke-troende, delar inte den hållningen.
Religiositet är inte nödvändigtvis ett demokratiproblem. De flesta troende i världens demokratier har varit kapabla att fatta rationella beslut i politiska frågor, oavsett vilken religion de tillhört. Och vissa ateister, i synnerhet kommunister, har orsakat död och obeskrivliga lidanden alltsedan 1917.
Men inställningen här är att det är okej att ”sparka uppåt”. Man får säga vad som helst om kristna amerikaner. I vart fall om de är vita - och frimicklare dessutom! För det ska tilläggas att kolleger som koketterar med sin ateism aldrig någonsin skulle säga att exempelvis katolska latinamerikaners eller ursprungsbefolkningars syn på skapelsen utgör ett demokratiproblem.
Men det finns ett demokratiproblem här. Det är att de som så lättvindigt placerar en dumstrut på de troende går auktoritära krafters ärenden. Avståendet mellan väljare och valda har länge ökat. Statsvetaren Peter Mair skrev för tio år sedan om hur politiker helst vill utforma reformer i samarbete med experter och byråkrater. Samtidigt fjärmar sig väljarna från politiken.
Demokratin börjar halta. I boken ”Against democracy” drar den politiska filosofen Jason Brennan slutsatsen av detta att principen ”en man, en röst” är förlegad. Bättre vore att vikta individers röster efter deras kompetens (men han menade väl egentligen intelligens). På så sätt krattas manegen för teknokrati – en regimtyp vars popularitet tycks vara på tillväxt (DN 29/5).
Den låter ju så rimlig. Låt experterna och de smarta bestämma. Vi kan ju inte låta folk som tror på spöken styra.