Det har gått drygt 30 år sedan det som kom att kallas århundradets skattereform genomfördes. Ett enklare och mer överskådligt skattesystem skulle skapas. De högsta marginalskatterna skulle bort och systemets legitimitet öka. Ingen skulle betala mer än 50 procent i inkomstskatt, men genom att bredda skattebaserna skulle inte skatteintäkterna minska.
I Januariavtalet, som slöts 2019 mellan den dåvarande regeringen, Centerpartiet och Liberalerna, var en av punkterna man enades om att ”en omfattande skattereform genomförs”. Sannolikt tillkom denna punkt efter påtryckningar från Liberalerna, som länge drivit just detta.
Lagom till Tidöavtalets ingående verkar L ha övergivit denna fråga eller så har man inte fått något gehör från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Om det beror på ett principiellt motstånd mot att reformera ett numera rätt rörigt skattesystem eller att man gjort bedömningen att väljarna inte bryr sig om detta (och därför inte heller Tidöpartierna) är svårt att veta.
Vad som däremot är säkert är att svenska folket har starka åsikter om beskattning. Det framgår av den rapport som SOM-institutet vid Göteborgs universitet släppte sista veckan i juni. De deltagande i undersökningen har fått ta ställning till 50 olika sakfrågor, bland annat synen på skatt. Nästan hälften av de tillfrågade anser att sänkt skatt är ett ganska eller mycket bra förslag, medan över hälften av de tillfrågade anser att höjd skatt är ett ganska eller mycket dåligt förslag.
Även om det inte går att sätta likhetstecken mellan skattereform och sänkta skatter, visar SOM-institutets undersökning att det inte saknas åsikter i skattefrågan.
Liberalerna har som sagt i alla fall tidigare drivit frågan och den borde intressera även Moderaterna och Kristdemokraterna – och sannolikt kunna passera Sverigedemokraterna utan större protester. Även om nu först Liberalernas Johan Pehrson och sedan Moderaternas Ulf Kristersson under Almedalen försökt tona ner förhoppningarna på skattesänkningar i den kommande höstbudgeten, bör det inte innebära att en skattereform avskrivs.
Liberalerna bör därför, om partiet inte redan gjort det, ställa krav på att den utredning som aldrig blev av under förra mandatperioden nu genomförs. Detta är en långsiktig frågan som sträcker sig långt över kommande budget.
Målet med en ny skattereform borde, precis som förra gången det begav sig, vara att skapa en överskådlig och lättbegriplig skattelagstiftning som uppmuntrar arbete och företagande. Det är dessutom något som inte bara är nödvändigt – utan som också skulle uppskattas av det svenska folket.