Vad är jobbigast när man ska försöka åka tåg? Det är väl förseningar och inställda tåg? Att det uppstår ”lokfel” eller att elsystemet måste startas om. Det som gör att man missar möten eller anslutningen till nästa tåg. Men ”tågleverantörerna” delar inte den bedömningen. För då skulle man ju exempelvis kunna reklamera en resa utan att riskera ett nervsammanbrott.
Man skulle slippa få meddelanden om att Resplus-biljetten utfärdats av fler än en ”leverantör”, att det kräver separata reklamationer, och att man inte under några omständigheter får svara på ett mail från just ”kundservice”.
Tågleverantörer tycks anse att det är något helt annat som är det värsta en resenär kan råka ut för. Det värsta tycks vara om ett tåg råkar ut för elfel, vilket är ganska ofta, och hela ”systemet” måste startas om. ”Systemet” gissar jag inbegriper allt som går på el och alla datorer som måste ladda om Windows 97.
Då får resenärerna ett utförligt meddelande om att när systemet startar om så släcks lamporna i tåget en kort stund. Därför erbjuds alla som upplever det som obehagligt att gå ut på perrongen och vänta där tills systemet startats om. Senast jag hörde det meddelande var vid lunchtid en dag förra veckan när solen sken så att ingen på tåget rimligtvis kunde se eller bry sig om lamporna lyste. Ingen gick ut på perrongen.
Och är man hemskt rädd för att lamporna i ett tåg släcks några sekunder så undviker man nog tågresor helt och hållet. Tågresor går ju som bekant ofta genom beckmörka tunnlar. Och åker man genom en tunnel så tycks alla lampor i kupéerna vara förinställda så att de ska flimra just då. Tågleverantören tycks med sitt utrop mest bry sig på ett sätt som inte kostar något. Men så måste det inte vara.
I tisdags firade japanerna sextioårsdagen för Shinkansen – ett imponerande höghastighetstågsystem. Tågen kan i dag hålla hastigheter på över 300 kilometer i timmen. Nu byggs dessutom en ny stambana – Chuo Shinkansen som kommer att tas i bruk 2027. Då blir det åka av – i 500 kilometer i timmen.
Förutom den imponerande tekniken så är den japanska järnvägssektorn känd för att tidtabellerna hålls på sekunden, det är lätt att köpa en biljett, och priserna är inte så höga. Tågen är välskötta, bekväma och resenärernas behov kommer först. Kanske vi inte har råd med ett Shinkansen i Sverige. Vi får nog leva med att tågen inte rullar så bra.
Men snälla, låt oss i vart fall slippa höra meddelanden i högtalarna som har komponerats av clowner som rymt från Cirkus Scott.