Under fredagen uppstod våldsamma upplopp i Malmö och flera poliser skadades. Anledningen var en manifestation där en koran brändes och en annan sparkades runt. Hundratals människor gav sig ut på Malmös gator, tände bengaler, fyrverkerier och smällare och kastade gatsten mot polis och brandkår (SVT 30/8). 

Visst är det osmakligt att bränna en koran. Visst skulle folk bli provocerade om det brändes en bibel eller svensk flagga. Men vad som sker i Malmö saknar motstycke. Och argumenten låter slående likt dem som hördes under 2007 då konstnären Lars Vilks tecknade rondellhundar med profeten Muhammeds ansikte. På grund av de dödshot som följde har Vilks sedan 2015 levt som fånge i sitt eget hem på hemlig ort med livvakter dygnet runt. 

Men precis då som nu tycks provokatörerna emellanåt betraktas som ett större problem än den pöbelhop som använder våld för att tysta dem. I kommentarsfält (och förvånansvärt också bland liberala och moderata politiker) suckas det över hur mycket provokatörerna egentligen ska få kosta svenska skattebetalare. Det beskrivs att de "äventyrar vår säkerhet genom sina provokationer”.

Men att skylla på provokatörerna är ungefär ett lika legitimt argument som att "hon hade på sig kort kjol på sig när hon blev våldtagen”. Vidare är det inte provokatörerna som genererar en kostnad för skattebetalarna, utan naturligtvis våldsverkarna. 

Invändningarna mot provokatörerna tycks framför allt bottna i att folk inte gillar dem som personer, de är osmakliga och högerextrema. Men vilka de är som personer, eller vad de står för är irrelevant för hur de ska bedömas juridiskt. Deras rätt att yttra sig negativt om en religion, att häda och att bränna en helig skrift på offentlig plats är grundläggande i ett civiliserat sekulärt demokratiskt samhälle.

Det är bisarrt att detta ska behöva påpekas i Sverige 2020: vi har inte yttrandefrihet för att kunna prata om vädret. Yttrandefriheten är till för att du och jag ska kunna yttra sådant som är känsligt och kontroversiellt. 

Det främsta problemet här är dock att det svenska våldsmonopolet viker sig för det våld som uppstår i kölvattnet av att ett antal personer använder sig att det mest grundläggande vi har: vår yttrandefrihet. Koranbränningen tilläts inte av polisen. I stället portades provokatören Rasmus Paludan från Sverige i två år.

Slutsatsen av helgens våldsamma upplopp är att du bör vara restriktiv med vad du yttrar, framför allt om du riskerar att kränka ett gäng potentiella våldsverkare. 

Vi måste självklart stå bakom allas rätt att yttra sig fritt, oavsett hur kontroversiellt eller hur kränkande något är. Allt annat är att låta våldsverkarna diktera yttrandefrihetens gränser.