Det fanns en tid då många föräldrars största oro var att deras bråkiga barn skulle strunta i att ta på sig mössa när det var minusgrader, eftersom det var töntigt. Ville det sig illa kunde barnet komma hem och informera att det varit i slagsmål med en klasskamrat över puttekulor. I högstadiet fanns också risken att barnet kunde hamna i fel sällskap, det vill säga börja umgås med såna som hade långt hår, jeansjacka och hängde i rökrutan.
Men det var då och nu är nu. 2023 är det i stället den avgrund som öppnat sig i och med sociala medier som får föräldrar att gå runt med en klump i magen. Till skillnad från puttekuletjuvar eller strulpellar med en fimp i mungipan är tiktok, instagram och snapchat ständigt närvarande i barnens liv. Där möter de individer som befinner sig långt utanför lagens råmärken. Människor som är en del av den grovt kriminella gängkulturen och som har ett sätt att uttrycka sig och se ut som imponerar på många barn och unga.
Konsekvensen är minderåriga som leker gangsters, klär sig som gangsters, glorifierar och identifierar sig med personer som har kopplingar till gängbrottslighet. När man inte trodde att det kunde bli värre dök det dessutom i förra veckan upp uppgifter om att det den senaste tiden har publicerats inlägg i sociala medier, riktat till ungdomar i Uppsalaområdet, där de erbjudits betalning för att utföra grova våldsbrott.
Polisen har gått ut och informerat föräldrar i Uppsala och omkringliggande kommuner vilket är utmärkt, men oron lär knappast minska, tvärtom. Det bör den heller inte göra.
Att kriminella nätverk använt sig av barn som knappt nått tonåren som kurirer eller för att gömma vapen och narkotika är inget nytt. Men den senaste tiden har gängens exploatering av barn ökat explosionsartat. Motreaktionen måste vara lika stark.
Störst ansvar för och möjligheter att nå igenom sociala medie-bruset har naturligtvis föräldrar. Det är de som förser sina barn med mobiltelefoner och borde ha förstånd att hålla koll på och begränsa tillgången till vissa plattformar. Men Uppsalas mammor och pappor kan inte lämnas ensamma i detta. Krafterna är för starka och riskerna för stora.
Att förhindra att barn sugs in i de gängkriminellas mörka värld måste vara ett gemensamt arbete som delas mellan familjer, skola, socialtjänst, polis och civilsamhälle. Det är dags att inse att vuxenansvar inte längre primärt handlar om att förhindra att unga ska frysa om öronen eller tjuvröka, utan om att gängen aldrig får tillåtas förvandla minderåriga till mördare.