Hotas den akademiska friheten av den nya regeringen? Nej, någon omfattande styrning är det inte tal om. Men det skadar inte att vara på sin vakt mot politisk klåfingrighet.
Sanna Wolk, som leder organisationen Sveriges universitetslärare och forskare (SULF), varnar för att Tidöavtalet är ett hot mot den akademiska friheten (DN Debatt, 28/10). Wolk och SULF ser förvisso positivt på att utländska forskare och doktorander ska ges bättre möjligheter till uppehållstillstånd. Men man uttrycker alltså oro över Tidöavtalets "detaljerade skrivningar om utbildningars innehåll och riktade forskningssatsningar".
Vad organisationen syftar på är bland annat en reformerad lärarutbildning, och att ungdomskriminalitet ska vara en obligatorisk del av socionomutbildningen. I Tidöavtalet nämns även riktat stöd till forskning om kvinnors sjukdomar, samt energiforskning för fossilfria energislag som kärnkraften.
Man kan för all del argumentera för viss politisk styrning. Det gör till exempel DN:s skribent Hanne Kjöller i boken ”Kris i forskningsfrågan”, med undertiteln: ”eller: vad fan får vi för pengarna?”. Men det Kjöller vill komma åt är sådant som att pengar slösas bort på forskning som redan finns. Det behöver finnas ett större politiskt intresse för hur de statliga miljarderna används, argumenterar hon. Däremot kritiserar Kjöller Socialdemokraterna för att ha använt forskningspolitiken för att nå politiska mål.
Det är en kritik om politisering som många – även vi på denna sida – länge framfört. Budskapet till rödgröna politiker har varit: Glöm inte att genusintegrering och intersektionella perspektiv kan övergå i krav på låt säga "ett nationalistiskt perspektiv". Undvik att politisera, om du inte vill öppna dörren för dina politiska meningsmotståndare.
Nu finns en ny regering på plats. Det finns inga tecken på någon vilja till urspårad politisering. Men man bör som sagt alltid vara på sin vakt.
Regeringens stödparti visar gång på gång en bristande respekt för principen om armlängds avstånd. I veckan gick SD-toppen Björn Söder ut och sade sig vilja stoppa statliga bidrag till organisationen Civil Rights Defenders, som hade kritiserat Tidöavtalet. Samme Söder ville redan 2007 stoppa stöd till världskonstnären Andres Serranos fotoutställning A history of sex på regionmuseet Kulturen i Lund. "Sjuka utställningar som den i Lund får finansiera sig själva", uttryckte han då. Häromåret argumenterade Sverigedemokraterna för att hindra gangsterrap från att spelas i Sveriges Radio.
Man kan kritisera radioredaktioner som glorifierat kriminella artister och kritisera Civil Rights Defenders i en öppen debatt. Men Sverigedemokraternas instinkt är direkt att som politiker gå in och styra.
Regeringen gör bäst i att driva en politik med ett respektfullt avstånd till universitet, medier och kultur. Om Tidöavtalet kommer innebära "detaljstyrning" av högre utbildning återstår att se, men bara det att formuleringarna i avtalet väcker oro ska tas på allvar. Att goda intentioner kan förblinda har inte minst de senaste årens satsningar på till exempel genusintegrering visat. Den sortens styrning och kvotering är tydliga exempel på politisering.
Sanna Wolk och Sveriges universitetslärare och forskare hade tydligare kunnat varna för politiseringen från vänster i politiken. Men det är välkommet att de nu håller ett öga på den nya regeringen.