Johan Pehrson är ingen lågmäld diplomat

Han syns, hörs, retar upp – och skämtar om usla opinionssiffror.

Liberalernas partiledare, tillika arbetsmarknads- och integrationsminister, besökte Uppsala i veckan.

Liberalernas partiledare, tillika arbetsmarknads- och integrationsminister, besökte Uppsala i veckan.

Foto: Stefan Jerrevång

Krönika2023-04-16 06:18
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För ett år sedan kastades Johan Pehrson in i rollen som partiledare för Liberalerna, efter att Nyamko Sabuni hade meddelat sin avgång. L-ledaren, numera även integrations- och arbetsmarknadsminister, retar lätt upp vänstern. Som i veckan, när han twittrade att det med regeringens politik inte kommer att vara "lika fett" att vara arbetslös. Han kallade det i samma kommentar "helt sjukt" att det inte går SJ-tåg mellan Skåne och Göteborg i sommar, på grund av lokförarbrist – samtidigt som hundratusentals är arbetslösa. 

Pehrson hade förstås kunnat uttrycka samma budskap med den utnötta frasen "det ska löna sig att arbeta". Men han knappast är lågmäld och försiktig. Det märktes även när han i onsdags besökte i Gottsunda.

Partikollegorna regionrådet Malin Sjöberg Högrell och kommunalrådet Jennie Claesson var med när ministern knackade på hos Familjecentralen där föräldralediga mammor kan läsa SFI, Svenska för invandrare. Jag följde med på besöket där personal – som jobbar med allt från barnavårdscentralen, öppna förskolan och SFI – berättade om verksamheten över en kaffestund. 

Mammorna som de möter behöver bryta både en språklig och social isolering. För det är mammorna som är hemma med barnen och "långt från arbetsmarknaden" som det heter på politiska. Personalen berättade om utmaningar, som överrepresentation av autism och språkstörningar bland barnen, och långa väntetider för logoped. Dessutom möter personalen missförstånd efter desinformationskampanjerna mot svensk socialtjänst, den om att Sverige skulle "kidnappa" barn. 

”Finns det män som stoppar kvinnor?”, bröt Pehrson in.

Svaret han fick var att "vi ser absolut det", att det finns män som vill följa med frun, som vill tolka – och ibland kontrollera.  

Innan Pehrson lämnade Gottsunda och Familjecentralen satt vi en liten stund på en soffa med färgglada kuddar med Babblarna-figurer. Hur går egentligen regeringssamarbetet, undrade jag. Enligt förväntan, sade Pehrson, och fortsatte: Vi är igång med en bidragsreform som kommer att presenteras senare. Det ska alltid löna sig att arbeta! 

Partiets riksdagsledamot Mauricio Rojas lanserade för snart 20 år sedan "Utanförskapets karta", en karta över "utanförskapsområden". Både han och Nyamko Sabuni, som tidigt lyfte frågan om hedersförtrycket, har genom åren fått en hel del kritik. Även internt i partiet. Numera är det inte lika kontroversiellt att tala om språkkrav och segregationsproblem. 

Regeringen vill till exempel införa en ny obligatorisk kurs i samhällskunskap för nyanlända, "Sverigekursen". Förslag för att komma åt hedersförtrycket duggar tätt. L-ledaren Pehrson är hemma i "kravpolitiken". Men hur är det i hans parti?

Vi slet med regeringsfrågan, den parlamentariska realiteten smärtade ju hos oss, svarade Pehrson. Jag tycker inte som Sverigedemokraterna men vi måste kunna prata med varandra, jag är demokrat, fortsatte L-ledaren. Han påminde även om att tidigare folkpartiledaren Bengt Westerberg för 30 år sedan satt i en regering som var tvungen att föra samtal med dåtidens SD, Ny Demokrati. 

Liberalernas omröstningar och beslut de senaste åren tyder helt klart på stöd för den hållningen.

Men era opinionssiffror är inga höjdare, säger jag när vi gör oss redo för att gå. 

"Större än Kristdemokraterna!", svarar Pehrson roat. 

KD fick 3,5 procent, mot Liberalernas 3,6 procent, i senaste Novus väljarbarometer.