Att Uppsala är en kulturstad råder det knappast något tvivel om. Listan på kulturella objekt i kommunen kan göras i stort sett oändlig. Men europeisk kulturhuvudstad blev kommunen ändå inte när frågan var aktuell för mer än ett decennium sedan. Uppsalas ansökan kom sist i den tävlingen som Umeå vann. Kanske var Uppsala för stöddigt och självsäkert?
Nu ska Sverige åter utse en kulturhuvudstad för år 2029 och Uppsala vill vara med i tävlingen. Processen är redan i gång och det verkar som om mer av återhållsamhet, realism och en smula ödmjukhet kommer att prägla den nya ansökan.
Varför ska vi tävla igen, frågar sig säkert många skattebetalande Uppsalabor. För att travestera Karin Boye, en gång Uppsaladiktare: det är vägen som är mödan värd. Eller för att citera huvudprojektledaren för ansökan Patric Kiraly: det är processen som är viktig.
Uppsala befinner sig just nu i ett synnerligen formativt skede i stadsutvecklingen. Den sydöstra staden ska enligt det så kallade Uppsalapaketet med fyrspårig järnväg till Stockholm byggas ut med totalt 33 000 bostäder. En tågstation ska byggas i Bergsbrunna och spårväg ska svara för kollektivtrafiken till denna tågstation.
Jämsides med denna process, ”between the lines”, ska kulturen skapas och exponeras av kommunens kulturutövare, alltför att ge ett hållbart byggande och en hållbar stadsdel. Denna hållbarhet ska också kunna stimulera samhällsbyggande i resten av Europa.
Hela idén ska sedan ligga till grund för den stadsbyggnadsexpo som är planerad i Uppsala i början av 2030-talet.
I mina ögon är konceptet välkommet nydanande – men samtidigt inte helt oproblematiskt. Det beror inte minst på ett par osäkra faktorer. För det första verkar det långt ifrån säkert att staten tänker hålla sin del i avtalet med utbyggnad av järnvägen i närtid. För det andra är den medborgerliga förankringen av hela paketet något bräcklig. För mycket byggande på för kort tid och fel med spårväg är några kritiska ståndpunkter.
I ytterligare ett avseende vore det på sin plats med viss kommunpolitisk eftertanke; det gäller synen på kulturens uppgift. Det är sant att Uppsalas kulturvärden lockar besökare och säkert nya invånare till kommunen. Men i projektbeskrivningen verkar kulturen mest få en instrumentell roll, att bidra till en hållbar utbyggnad av sydöstra Uppsala.
Att kulturen har en oändligt mycket större uppgift, att utgöra ett oskattbart värde i sig förbises.