Vad vill Kina med sina attacker mot medier i demokratierna?
Många inom medierna minns de ilskna kommentarer från olika östambassader som ibland dök upp när man i något inslag påmint om diktaturens realiteter. Trafiken upphörde när kommunismen bröt samman i Europa 1989.
Nu är dags igen. I onsdags skrev Sakine Madon på denna plats om hur svenska medieredaktioner uppvaktas med ”anmärkningar” från den kinesiska ambassadens sida. Tonläget är ofta grovt, ibland närmast hotfullt.
Flera internationellt uppmärksammade analytiker har också visat på intressanta skillnader mellan Kinas uppträdande nu och det som på sin tid förknippades med öststatskommunismen. Och det finns också skillnader mellan dagens ryska propagandakrigföring och den som bedrevs på den sovjetiska tiden.
Den rysk-brittiske författaren och journalisten Peter Pomerantsev påpekar att sovjetpropagandans syfte var att konstruera ett i alla avseenden avvikande ”narrativ”. Den gängse bilden av systemet skulle motverkas genom att en bestämd och helt annorlunda skildring målades upp.
I dag är syftet ett annat. I stället för att presentera en bestämd bild av verkligheten som påstås motsvara sanningen om olika förhållanden, så sprider man en mängd inbördes oförenliga bilder av vad som hänt – till exempel med det passagerarplan som för några år sedan sköts ned av ”separatister” över östra Ukraina. Avsikten är att skapa osäkerhet om fundamentala förhållanden, både i omvärlden och inför hemmapubliken, allt för att gynna regimens egna maktintressen.
I den nyutkomna The Light that Failed analyserar statsvetarna Ivan Krastev och Stephen Holmes faktorer som format den politiska utvecklingen efter kommunismens fall 1989 i såväl det tidigare Östeuropa, som i Ryssland och i Kina. För den kinesiska ledningen var det obegripligt att kommunistregimerna i Ryssland och Östeuropa helt enkelt gav upp.
Men för egen del övergav man kommunismens (eller maoismens) missionerande inslag. Läran stöptes om till ett instrument för att återupprätta den kinesiska civilisationens ställning i världen och för att skilja ut lojala krafter inom landet från mindre lojala.
Då ses det också som självklart att resten av världen – regeringar lika väl som medier, företag, organisationer och enskilda - ska hålla sig till det som regimen önskar. Kinas nationella ekonomiska och andra intressen får inte störas eller ifrågasättas. Därför dessa attacker mot medier och andra som inte vill följa manus. Vi bör inte bli förvånade om det fortsätter på det sättet ett bra tag till.