"Om förslaget klubbas igenom får vi en överstatlig massövervakningsapparat som i praktiken utplånar skyddet för privatlivet i hela EU."
Så skriver Fredrik Bergman, chef för Centrum för rättvisa, i ett debattinlägg om varför Sverige borde rösta nej till EU-kommissionens förslag som kommit att kallas "chat control" (SvD, 24/5). Nu varnar till och med EU:s egna juridiska experter för att förslaget kan "undergräva medborgarnas integritet på ett olagligt och oacceptabelt sätt", påpekar Bergman.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M), som en gång i tiden startade just Centrum för rättvisa, har sagt att regeringen inte kommer att ta ställning så länge Sverige är ordförandeland fram till juli. Då är det tur att den tyska regeringen, och en rad andra, har protesterat. Och att det bland de svenska partierna i parlamentet bara är Socialdemokraterna som är uttalat positiva.
Liberalernas parlamentariker Karin Karlsbro, som häromdagen tydliggjorde att hon kommer rösta nej, menar att vi inte borde "begå misstaget att i kampen för en mycket god sak, bortse från konsekvenserna och själva slå in på en väg som undergräver mänskliga fri- och rättigheter".
Det var för drygt ett år sedan som förslaget lades fram av vår EU-kommissionär Ylva Johansson (S). I tisdags argumenterade hon engagerat för det när vi – en grupp svenska ledarskribenter på besök i Bryssel – fick träffa henne (resan arrangerades av Europeiska unionens råd och Sveriges EU-representation, med anledning av det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd).
Vid ett ovalt mötesbord, i ett rum med trevlig utsikt, berättade Johansson att hon i rollen som kommissionär hade fått upp ögonen för hur stort problemet med sexuella övergrepp mot barn är. Internet behöver bli vuxet, sade hon.
Att skydda barn är förstås utmärkt och viktigt. Frågan är bara hur man bäst gör det.
Kommissionens förslag går ut på att företag med digitala tjänster ska bli skyldiga att övervaka all text-, tal- och bildkommunikation. Med andra ord våra telefon- och videosamtal, sms, chatt och bilder i molnet. Med hjälp av AI, algoritmer, hoppas man kunna spåra och upptäcka gärningsmän som ägnar sig åt grooming och övergrepp.
Men som många digitala experter har påpekat i debatten kan man tänka sig att pedofiler skulle undvika att begå brott på seriösa kanaler, och hitta andra vägar. Man kan till exempel använda sig av en VPN-tjänst för att surfa utanför EU-regionen och hålla till på mindre reglerade plattformar. Förslaget har även kritiserats för att vara oprecist, för att det är oklart exakt vad som ska övervakas och hur (SR, 27/3).
På träffen i Bryssel tonade Ylva Johansson ner risken för att oskyldiga kommer pekas ut. I debatten har hon upprepat att det kommer att finnas en säkerhetsventil, att ärenden inte kommer gå till Polisen direkt, utan först till ett EU-center.
Men att bara riskera att bli ett ärende är något som många helst skulle undvika. Vågar man lägga ut sommarbilden på barnen när de badar? Skämta i sms som man hittills gjort? Vågar man som visselblåsare höra av sig till en journalist i känsliga ärenden? Det är lätt att se självcensuren sprida sig.
En uppenbar risk med omfattande övervakningssystem är att det kan utnyttjas i andra syften och på fler politikområden.
Ylva Johansson har varnat för att vi riskerar att "bli ett paradis för pedofilerna" om kommissionens förslag inte skulle röstas igenom. EU är inte, och ska självklart inte vara, ett paradis för pedofiler. Men lösningen är inte att skapa ett övervakningshelvete för oss alla.