Kalle Anka inget tecken på ogudaktighet?

Televisionen i Sverige har alltid haft ett knepigt förhållande till barnen.

Barnprogrammet Drutten och Gena när det begav sig.

Barnprogrammet Drutten och Gena när det begav sig.

Foto: Scanpix

Krönika2022-12-24 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Och det hände vid den tiden att från regeringen utgick ett påbud att hela Sverige skulle få television.  Den första tevekanalen kom när Tage Erlander var statsminister. Alla gav sig då ut för att köpa teveapparat för att 1958 kunna se på VM i fotboll som då utspelade sig i Sverige. Brassarna vann – men Sverige tog silver!

Så skulle inledningen till ett nytt evangelium kunna skrivas om den tid när svenskarna började avkristnas. När ”kristendomsundervisningen” 1963 skulle omvandlas till ”religionskunskap” så protesterade ungefär en fjärdedel av hela befolkningen i en namninsamling. I dag är Svenska kyrkan svag. Konkurrensen på julafton från ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul” ter sig hård. Programmet slog rekord 2020 med 4,5 miljoner tittare.

Men frågan är om det är ett nollsummespel mellan Gud och Disney. Den ritualiserade samlingen framför teven klockan tre kan ha en annan förklaring än bristande andlighet.

SVT har alltid haft en knepig relation till barn. Särskilt i juletid. Eddie Axberg (Utvandrarna)  medverkade som ”Rimtroll” i den första julkalendern, Tittelliture, som höll ett mycket lågt berättartempo – förutom på onsdagar som skulle vara tevefria. Därefter har det gått en bra julkalender på tio.

Vid juletid så är det nu tradition för min generation att i sociala medier eller krönikor tala om för de yngre om hur vi som barn fick hålla till godo med program såsom Drutten och Gena (från Sovjetunionen), Lolek och Bolek (Polen), och John Blund (Östtyskland). John Blund peppade ”pionjärerna” och förevisade olika transportmedel. Till exempel bilmärket Trabant och luftballonger. Det sistnämnda sägs ha upphört förekomma i ”Sandmännchen” efter att två familjer lyckades fly från DDR 1979 – i en luftballong.

Under lång tid var Kalle Anka därför en helt unik form av underhållning som på teve bara kunde åtnjutas på julafton. Visst fanns det guldkorn. Kråkguldet och Kullamannen – båda regisserades av Leif Krantz. Och Astrid Lindgrens mest kända berättelser filmatiserades. Men att få se Disney på julafton var magiskt. 

Övriga utbudet var så ångestskapande att det var bäst att inte titta alls. På så sätt bidrog SVT i vart fall till ungdomars hälsa. Men intresset för Kalle Anka måste alltså inte vara ett tecken på ogudaktighet. Vi kanske vill samlas vid teveapparaterna klockan tre denna dag för att hålla varandras händer, sänka våra huvuden, och tacka liberalismen eller de högre makterna för att ingen längre måste se på Drutten och Gena från Sovjetunionen. God Jul!