Scenen är den första rättegången mot Radio islam hösten 1989.
Någon läser upp valda delar av de beskyllningar som denna uttalat nazistiska närradiostation under lång tid har spritt till radiolyssnarna i Stockholm med omnejd. Till dessa hör förstås också att ”judarna” styr Hollywood, liksom filmproduktion och medier runt om i världen.
En ljudlig viskning hörs bland åhörarna: Det är ju tur att judarna får styra Hollywood så det blir några bra filmer gjorda.
Judisk krönikas chefredaktör Jackie Jakubowski punkterar antisemitismens vanföreställningar med humorns hjälp. Det är, skriver han i Krönikan vid ett annat tillfälle, inom denna speciella judiska tradition av humor och satir som de flesta av detta århundrades största komiker verkat: Lenny Bruce, Mel Brooks, Charlie Chaplin, bröderna Marx och en rad andra.
Jackie Jakubowski gick bort för en dryg vecka sedan efter en tids sjukdom. Hans insats för svenskt samhällsliv har få motstycken. Judisk krönika förvandlades under hans ledning till en av landets ledande kulturtidskrifter, en av dem som många läsare sparade år efter år och nummer efter nummer.
Jackie kom till Sverige med sin far 1970, som flykting från det Polen där den kommunistiska regimen behövde en symbolisk fiende för att stabilisera sitt grepp om makten. Regimen fann den i den handfull judar som hade överlevt Förintelsen. De två hamnade i Göteborg, eftersom Malmö dit de först kom verkade folktomt – de kunde inte veta att det var midsommarafton.
Judisk krönika blev ett språkrör för en minoritet som ända sedan 1700-talet gjort stora insatser för svensk kultur, vetenskap och samhällsutveckling. Utvecklingen sammanföll med en förstärkt upplevelse av judisk självrespekt – inte grundad på krav på särbehandling eller på fientlighet från andra utan på lojalitet med de egna bidragen till mänsklighetens utveckling.
Det var självklart att Jackie, tillsammans med bland andra Per Ahlmark, Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeldt, gjorde avgörande insatser för att få fler svenskar att inse vilka faror som antisemitismens återkomst under 1980-talet och framåt har inneburit.
När jag för några år sedan deltog i en journalistresa till minne av Solidaritets bildande i Polen kom vi en kväll också till Krakows gamla judiska stadsdel. Med fest, dans och klezmermusik ville tusentals människor bidra till en förnyad judisk närvaro i Polens gamla huvudstad. Plötsligt håller jag på att kollidera med en välkänd gestalt. Jackie Jakubowski var självklart på plats när Krakows och Polens gamla judiska traditioner hyllades.