En Uppsalabo åtalades för olaga hot efter inlägg han skrev hösten 2021. Han hade på Facebook bland annat skrivit att den dåvarande miljöministern, Miljöpartiets språkrör Per Bolund, skulle "dingla utanför Rosenbad". Fallet var uppe i Uppsala tingsrätt på torsdagen och domen kommer snart.

För en tid sedan berättade Annie Lööf om att hon som Centerpartiledare hade fått kidnappningshot mot ena dottern och tomhylsor med posten (19/12). Theodor Engström, som mördade Ing-Marie Wieselgren i Almedalen, ville även åt Lööf.

Även om det är svårt att förutse hur personer med allvarliga psykiska störningar ska agera, finns det bakom de många hoten en påtaglig intolerans mot oliktänkande. I stället för att använda argument väljer alltför många att spy ur sig hat och delta i nätdrev. 

En enkätundersökning, som gjordes i samarbete mellan Uppsala universitet och SOM-institutet i Göteborg, visade att den politiska intoleransen i Sverige är stor (16/6 2022). Mer än hälften i undersökningen uppgav att de tvekar att uttrycka sina åsikter offentligt. Oroväckande många är också beredda att frånta politiska meningsmotståndare rätten att på olika sätt uttrycka sig.  

Den så kallade cancelkulturen eldar på dreven mot den som för tillfället ska pekas ut som en idiot, krav riktas även mot alla som ger personen en plattform eller jobb. Nervösa uppdragsgivare agerar lätt förhastat. 

I samband med #metoo raderade till exempel förlaget Nordstedts Martin Timell från den nya utgåvan av "Hemmafixarbibeln", trots att Timell inte var dömd. Anklagelsen och uppmärksamheten räckte. "Jag friades i alla instanser men har blivit fråntagen rätten till det verk jag var med och gjorde", klagade Timell (25/5 2020).

I veckan blåste det upp till sociala medier-storm när DN:s ledarsida presenterade Alice Teodorescu som fristående skribent. Folk har postat skärmdumpar om att de avslutat sina prenumerationer på tidningen. 

Hård kritik, vassa tjuvnyp och skämt, ska naturligtvis högt uppsatta politiker och vi övriga opinionsbildare tåla. Men varför koka över av ilska för att "fel" person någon gång i månaden skriva i en av dagstidningarna? Det går trots allt att bläddra förbi. 

Protester har även märkts när personer som vänsterns Kajsa Ekis Ekman bjudits in för att föreläsa. Att utsättas för åsikter blandas samman med otrygghet.

Går man så långt som att försöka tysta meningsmotståndare med hot är den politiska intoleransen total. 

Hur många har inte redan tystnat och dragit sig undan?