Natten till fredagen inträffade en explosion på altan i Gottsunda (UNT 8/9). Smällen var mycket kraftig, när sirenerna och blåljusen tog över natthimlen tänkte nog många boende att det var dags igen. Någon gängkriminell, eller deras anhöriga, hade fått sätta livet till, skadats eller åtminstone fått en varning om att så kan komma att ske. Hoppas de inte tog fel dörr bara, tänkte man, sådant hade ju hänt förr.
Lyckligtvis var ingen hemma på den här adressen, en granne släckte elden och polisen rubricerar ärendet som allmänfarlig ödeläggelse. Utredningen kommer snart att visa om det finns kopplingar till kriminalitet eller om det helt enkelt var en olycka. Som sannolikt var fallet i Norrköping härom veckan, där en explosion och en storbrand troligen orsakats av en sparkcykel som stod på laddning.
Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Olyckor och ”vanliga” brott sker och fortsätter att ske, ändå är gängkriminaliteten ett växande och mycket allvarligt, närmast omstörtande, samhällsproblem. Organiserade skjutningar och sprängningar hotar inte bara dem som närmast berörs, det förändrar hela bostadsområden och snart, om det får fortsätta, hela landet.
Så här var det inte för fem eller tio år sedan. Den som då drog en förhastad slutsats om en explosion kunde få löpa gatlopp i medierna. Allt som rörde kriminalitet med etniska förtecken, skjutningar i förorter, klansamhällen eller hederskultur, kunde relativiseras. Plausibla förklaringar till dessa brott var socioekonomi. Någon sorts familjeheder finns ju för övrigt i alla samhällen, liksom våld i nära relationer.
När verkligheten kom ikapp, när forskningen och politiken började angripa problemen för vad de var, då var uppförsbacken gigantisk och så är det fortfarande. Ny lagstiftning måste till för att möta att allt yngre begår allt grövre brott. Det förändras inte av en eventuell gasoltub som smäller på en altan.