Att vara förälder är att känna sig otillräcklig. Borde jag verkligen ha blivit så arg och höjt rösten? Hade jag inte kunnat hjälpa till lite mer med läxan? Ska de verkligen få ha mer skärmtid?
Man känner alltid att man hade kunnat göra mer och göra annorlunda.
Vabbandet, att ta hand om barnen när de är sjuka och inte kan vara på förskolan eller i skolan är inget undantag. Särskilt inte om man har ett flexibelt arbete som gör det möjligt att ersätta vabben med vobb. Det vill säga att jobba hemifrån samtidigt som man tar hand om sitt sjuka barn.
”Vobbandet” måste man ha i bakhuvudet när man tar sig an siffrorna från Försäkringskassan om Uppsalaföräldrars vabbande (UNT 20/1). Av statistiken framgår två saker tydligt: För det första så tas det ut färre vab-dagar totalt i kommunen nu i jämförelse med före pandemin. Bara från 2023 till 2024 uppgår minskningen till 8 procent.
För det andra: uttaget blir alltså också mer ojämställt. Mellan 2009 och 2021 var Uppsalamammorna och Uppsalapapporna hemma ungefär lika mycket med sina sjuka barn, mätt i antalet uttagna vab-dagar. Allra mest jämställt var det 2021 då papporna stod för drygt 46 procent av uttaget.
Men sedan dess har det svängt nedåt. Förra året togs bara 38 procent av dagarna ut av pappor.
En förklaring till den skevare könsfördelningen skulle kunna vara ekonomisk. Om man antar att kvinnor generellt sett har lägre löner, blir det också mer ekonomiskt rationellt för kvinnan i förhållandet att ta ut den låga vab-ersättningen om privatekonomin i övrigt har blivit skralare.
Sannolikt är det även ekonomin som ligger bakom att färre dagar tas ut. Det i kombination med att många numera har möjlighet att arbeta hemma – och därmed passar på att vobba i stället för att vabba.
Och det kan man förstås välja att göra. För hushållskassan är det bra att få full lön för dagen i stället för den betydligt lägre vab-ersättningen (80 procent av lönen upp till ett tak många slår i). Särskilt när det mesta har blivit dyrare. Men är det värt det?
Med följer nämligen också en känsla av otillräcklighet och stress. Fokuserar jag verkligen tillräckligt mycket på jobbet? Och ännu värre: tar jag verkligen hand om mitt barn ordentligt samtidigt som jag har ett heltidsjobb att sköta?
Om inte det minskande vabbandet är ett tecken på friskare barn, handlar det snarare om pengar. Det skvallrar mer om att ersättningen är för låg än att föräldrar vill jobba och ta hand om sjuka barn samtidigt.
Inget kan ju som vobb få en att känna sig otillräcklig – både som arbetstagare och förälder.