Det är en förkortning av det engelska Not In My Back Yard och myntades på 80-talet för att beskriva boendes opposition mot planerad exploatering. Att politiker, stadsbyggnadskontor, arkitekter och byggherrar provoceras av att människor med hjälp av överklaganden, jurister och media försöker förhindra att deras närmiljö förändras på ett sätt de uppfattar som negativt är inget att förvånas över.
Likaså borde det inte överraska någon att den som bott länge på en plats eller som nyligen flyttat in just på grund av vissa kvaliteter som man anser viktiga, ifrågasätter när dessa är på väg att försvinna.
Just så är det i centrala Gottsunda och delar av Valsätra, där kommunen har stora omvandlingsplaner. Där det i dag är grönområden och p-platser ska 1 500 bostäder, simhall, kulturhus, förskolor och butiker växa fram. Intentionerna är goda. Uppsala behöver fler bostäder. Dessutom finns en tanke om att nybyggnationen ska hjälpa till att tvätta bort Gottsundas stämpel som särskilt utsatt område med socialt och ekonomiskt utanförskap och hög kriminalitet. Med fler boende skapas också större trygghet.
Alla är dock inte lika imponerade av kommunens idéer. Särskilt inte de som bor i de villakvarter i Valsätra som gränsar till exploateringsområdet. Bland annat kritiserar de att 5-6-våningshus norr om Gottsunda Allé skulle skugga villaträdgårdarna och leda till alltför stor insyn. På andra sidan allén planeras dessutom ännu högre hus, upp till 10 våningar.
"Vi blir kringbyggda och förlorar mycket solljus. Från de nya husen kommer man att kunna titta rakt ned i vår trädgård", säger Gunnel Jansson, en av de närboende (UNT 20/12).
De boende i Valsätra lyfter också det faktum att området i en tidigare kulturhistorisk utvärdering beskrivits som "ett genomtänkt småhusområde i samspel med landskapet".
Med andra ord precis den typ av boendemiljö som väldigt många människor efterfrågar och önskar. Som många av de boende i Valsätra arbetat hårt för att kunna ge sig själv och sin familj. Att då förstöra eller försämra denna småskaliga miljö är inte särskilt genomtänkt.
I SEB/Demoskops återkommande undersökning om hushållens värderingar uppger en av tre som i dag bor i lägenhet att de helst av allt skulle vilja flytta till radhus eller villa. Däremot var det få som önskade göra den omvända resan. Med andra ord är det huvudsakligen radhus och småhus som kommunerna borde projektera för. Ändå gör man inte det. Trots att det med klok planering går att bygga nästan lika tätt som när man bygger flerbostadshus på 4-5 våningar.
Under den senaste remissrundan kom det fram att det inte heller bara är småhusägarna som ser problem med planerna för Gottsunda och Valsätra. Uppsalahem anser att planarbetet varit forcerat och saknar tydliga besked om hur de nya husen ska utformas. Föreningen Vårda Uppsala vill se en mer enhetlig höjd och utformning av utbyggnaden närmast Gottsunda centrum och anser att kommunen bör avvakta med byggplanerna närmast villorna i Valsätra.
Tidigare har även Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna i byggnadsnämnden förordat en lägre bebyggelse.
Det är tydligt att det här har gått för fort och blivit för mycket och för högt. Omvandlingen är nödvändig. Men det är människor som ska bo i det nya området. Och det är människor som bor där i dag och som ska kunna fortsätta trivas i sin stadsdel. Uppsala kommun borde vara tacksam mot de Nimbys som nu protesterar och göra om och rätt och ta fram ett förslag på en mindre hård exploatering och lägre bebyggelse.