Det kommer att bli ett tufft år. Hela 2023 kommer att präglas av höga mat- och boendekostnader. Värst blir det naturligtvis för dem som kom in i inflationskrisen med lägst marginaler. Att ”tvingas välja mellan vinterjacka och mat” är ett ovedersägligt faktum, som tre S-märkta debattörer (Unga Örnar, Tiden och Aktuellt i Politiken) skriver om på UNT Debatt (5/4).
Debattörerna går igenom måtten på fattigdom, särskilt barnfattigdom som mätts av Rädda Barnen i en följd av år. Man konstaterar att de höga matpriserna inneburit ett svårt slag för ensamstående föräldrar som tjänar under 35 000 kronor i månaden. I den gruppen uppger tre av tio att de har svårt att köpa näringsriktig mat alla dagar i veckan, enligt en Sifoundersökning som genomfördes nyligen.
I rapporten Barnen och krisen (så påverkas barnen av inflationen) tar S-debattörerna stöd av nämnda Rädda Barnen, men också av Stadsmissionen, Majblomman och andra frivilligorganisationer som berättar om längre köer och ökade behov. Ensamstående Beatrice berättar om dottern som länge velat besöka ett lekland. ”Vi försöker att inte använda lika mycket vatten”, säger 11-åriga Zaki. Samtliga slår fast att klyftorna har ökat de senaste decennierna, ”oavsett färg på regeringen” är S-debattörerna noga med att lägga till.
Men det är också ett faktum att klyftorna just nu minskar i hög fart. Den som arbetar vidkänns de största reallönesänkningarna på över 30 år, medan de flesta bidrag räknas upp med prisindex. Den som sparat i aktier har också skakiga tider och den som äger en Uppsalavilla värd fem miljoner för ett år sedan kan snart vara en miljon kronor fattigare (om prognosen från Danske Bank häromdagen skulle slå in).
Ingen blir förstås gladare över en sådan utjämning av de ekonomiska villkoren, trots att det är vad många kanske önskat, direkt eller indirekt. Relativ fattigdom var inte så illa som den framställdes, relativ ”rikedom” är också till liten nytta när matkassarna ska betalas.
S-anknutna organisationer har också en tung roll i att pengarna kommer att räcka bättre för de ensamstående nästa år. Som exempelvis LO-facken och Hyresgästföreningen. ”De högsta löneökningarna vi har fått igenom någonsin”, sade Handels förbundsordförande Linda Palmetzhofer (2/4). ”Bra löneökningar”, fyllde Malin Ackholt på med från ett annat tungviktsförbund, Hotell och restaurang.
Struntprat, förstås. Löneökningar enligt industrins märke, cirka 7,5 procent på två år, kommer inte att sätta mat på bordet 2023 för den ensamstående föräldern i hotellreceptionen eller butikskassan. Men sedan kommer det förhoppningsvis att ordna sig. Facket tar sitt ansvar när det krisar. IF Metall gjorde samma sak 2009 när orderböckerna plötsligt var tomma. Industrijobbarna fick tillfälligt gå ned i lön.
Hyresgästerna i Uppsalahem fick 27/3 acceptera en hyreshöjning på 4,4 procent för 2023. Även det ett exempel på vad som gör Sverige unikt – den samförståndsanda som brukar härledas till Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan LO och SAF. Nyckeln är att förstå varandras perspektiv, att en förlust för motståndarsidan inte automatiskt är en vinst för den egna. I det långa loppet förhåller sig det precis tvärtom.
Inga vilda strejker våren 2023, alltså. Ingen regeringskris heller. Även i politiken finns ett grundläggande samförstånd, under finanskrisen, sedan under pandemin och även nu. Det gäller att övervintra, komma ut på andra sidan, sedan kan man genomföra sin politik. De svagaste hushållen måste stöttas och de kommer att stöttas. Ingen ska tvingas välja mellan vinterjacka och mat.