Sofia Venemalm, utvecklingsledare på Uppsala kommun, säger att det varje år är "några som saknas" efter varje långt lov eller ledighet (P4 Uppland, 2/6). Hon syftar alltså på hedersutsatta barn och unga som gifts bort.
Trots att lagstiftningen mot barn- och tvångsäktenskap steg för steg har skärpts utsätts elever. 2014 fick vi brottet äktenskapstvång och sedan 2019 råder förbud mot erkännande av utländska barnäktenskap. För snart tre år sedan infördes barnäktenskapsbrott, vilket gör det straffbart att förmå eller tillåta barn att ingå ett äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse. Då infördes också utreseförbudet för att kunna belägga barn med utreseförbud om de riskerar äktenskap eller könsstympning utomlands.
I fjol fick vi dessutom en ny lag mot hedersbrott för att komma åt mindre brott med hedersmotiv som sker vid upprepade tillfällen. Nu visar det sig att det efter ett år med lagen inte har väckts ett enda åtal (SVT, 1/6). Jessica Wenna, åklagare specialiserad på hedersbrott, påpekar besviket att "vi behöver öka kompetensen i alla led, hos oss åklagare, hos polisen och socialtjänsten". Att medvetenhet och kunskap om hedersrelaterat förtryck krävs har Wenna förstås rätt i.
Men ibland har arbetet även bromsats av att man inte har velat se eller agera. Som under flyktingkrisen, när det visade sig att många kommuner lät minderåriga flickor bo med männen de var gifta med (SR, 18/1 2016). Om man menar allvar med att barn inte ska vara i äktenskap måste det gälla samtliga barn.
Att hederskulturen finns och är utbredd vet vi vid det här laget. För några år sedan visade studien UNG018 att två tredjedelar av de utrikesfödda flickorna i Uppsala inte själva helt får bestämma vem de ska gifta sig med. Tjejers rätt i samhället genomförde kartläggningen bland samtliga niondeklassare i Uppsala tätort.
Gymnasieläraren Marléne Stenman, som för två år sedan fick "Pela & Fadime-priset" för sitt engagemang mot hedersförtryck, intygar att "sommarlovet är den värsta tiden" (Vi Lärare, 2/6). Hon har ett viktigt råd till lärare och andra som kommer i kontakt med utsatta: "Låtsas att du hör exakt samma saker om en elev som heter Anna Svensson och har etniskt svenska föräldrar. Hur skulle vi agera om vi trodde att Anna Svensson riskerade att bli bortrövad?"
Gör inte skillnad på barn och barn, är hennes budskap. Om de skärpta lagarna ska få verklig betydelse går det varken att skylla på kunskapsbrist eller "deras kultur".