Båtsäsongen börjar sakta men säkert lida mot sitt slut. Ännu en gång har den inneburit mindre frihet än nödvändigt för landets båtförare. Sedan 2010 räcker det med att ha 0,2 promille alkohol i blodet för att dömas för sjöfylleri, det vill säga samma gräns som gäller för bilar. Lagen tar heller inte bara sikte på den som har huvudsakligt ansvar för styrningen av båten, utan alla som på något sätt hjälper vederbörande. Att stå i land och ta emot en tamp kan exempelvis vara tillräckligt för att dömas.
Att upprätthålla säkerhet till sjöss och att stävja alkoholrelaterade dödsfall är förstås mycket angelägna intressen. Det säger sig självt att det är djupt oansvarigt att vara kraftigt berusad och köra båt. Men att samma promillegräns gäller för både biltrafik och båttrafik är missriktat. Riskerna som är förenade med det senare är långtifrån lika stora och lagen bör rimligen ta det i beaktning. I nordiskt perspektiv är Sverige med bred marginal den mest restriktiva lagstiftningen på området. Frågan är bara till vilken nytta.
I samband med att den relativt nya lagen kom till var kritiken från flera remissinstanser tung. Bland annat framfördes att nästan samtliga alkoholrelaterade båtolyckor med död eller allvarliga skador som utgång som registrerats de tidigare decennierna har föraren haft en promillenivå på över 1,0. Fem gånger så mycket som där gränsen nu är satt med andra ord. Vidare framfördes att det finns andra, betydligt mer effektiva åtgärder, att ta till om ändamålet är att förbättra säkerheten till sjöss. Ett lagkrav på att alla i båten ska bära flytväst, exempelvis.
Sammantaget framstår promillegränsen, som så mycket annat inom svensk alkoholpolitik, som en produkt av nykterhetsrörelsen vars ideal styrs mer av pekpinnar och moralism än av empiri om alkoholens skadeverkningar. Det kan tyckas som en strid som inte borde vara värd att ta, men man ska samtidigt inte underskatta vad det innebär att livets små glädjeämnen, såsom att fritt kunna välja en dryck till maten, omöjliggörs av politikerna. Sådant försämrar i förlängningen vår livskvalitet.
Den sänkta promillegränsen fyller praktiskt taget ingen önskad funktion utan gör för det mesta livet bara litet mer begränsat för landets cirka 500 000 båtägare. En belysande jämförelse som organisationen Båtfolket pekar ut är att amerikanska flygplanspiloter först är straffbart berusade vid 0,4 promille, medan alltså hälften räcker för svenskar som hjälper till med att föra en båt. Det visar hur verklighetsfrånvänd och grundlös lagstiftningen faktiskt är.