I den bästa av världar kan läraren lugnt ta med sig en stökig elev ut ur klassrummet. Trots att hoten och könsorden haglar fungerar det lågaffektiva bemötandet, att prata lugnt och vänligt men ändå tydligt, att ”ignorera i stället för att tillrättavisa”. Fysisk kontakt undviks, då kan ”situationen eskalera”.
UNT:s serie om hot och våld i skolan (14/1, 17/1) visar tydligt krocken mellan gårdagens lärarmetoder och dagens elevunderlag. Det finns alltså elever som inte är det minsta bekymrade för att någon ska ringa hem till föräldrarna. De har kriminella kontakter och ett våldskapital, respekten för den lågaffektiva läraren är obefintlig. De finns inte i alla klasser, inte heller i alla skolor, men det är tillräckligt vanligt i Uppsalas grundskolor för att det ska vara ett växande problem, för övriga elever och för lärarnas arbetsmiljö.
”Folk inser inte hur lärare i dag har det”, säger en mellanstadielärare. Men de fall som ändå anmäls ger en ledtråd. Några utdrag: ”blev arg och högg mig med en vässad penna i armen och i ryggen”, ”spottar personal i ansiktet”, ”hotar att döda en pedagog och hennes familj” samt sagt att ”jag kommer att slå sönder dig tills du dör”.
Totalt 400 fall av hot och/eller våld mot Uppsalas lärare har anmälts 2022. Jenny Westergren, rektor på Tiundaskolan, en av de skolor som haft störst problem med stök, säger att det märks att kriminaliteten gått ned i åldrarna och att skolan har ”många otroligt komplicerade ärenden”.
Både lärarna och facket anser att förändringen skett på 2000-talet. ”Det vi tyckte var kaos då tror jag inte ens man skulle reagera på i dag”, säger huvudskyddsombudet Petra Åkerström, som började arbeta som lärare 1998.
En grundskollärare 2023 får möjligen svälja tillmälen och grovt språk, i stället inrikta sig på att undvika allvarliga hot och fysiskt våld. Men hur? Risken är stor för att man själv blir anmäld om man tar tag i en elev. Självförsvar är inte att tänka på om man bli angripen, enligt huvudskyddsombudet, bara att snabbt ta sig därifrån. ”Man kan nästan inte göra någonting”, säger hon.
Lösningarna som föreslås är också tidstypiska. Antingen är det hårt mot hårt, fler vuxna, kanske vakter och avstängningar av elever. Eller så är det mer satsning på förebyggande arbete. Det senare är nödvändigt och okontroversiellt, men samtidigt måste samhället agera mot eleverna som river ned och förstör.
Så här kan inte personalen och eleverna ha det. Det lågaffektiva bemötandet är naturligtvis det bästa, nu som alltid, men i vissa Uppsalaskolor är det på 2020-talet behäftat med en tydlig begränsning.